söndag 23 mars 2014

minnen... och saknad!

Vid frukostgröten i dag sa lillekillen: Jag vill att Robin ska komma tillbaka!
Fem år och bäste vännen borta sen ett år och tre månader. Det är saknad.

Nyss sa Moa en sak som är så sann: "när jag börjar berätta för mina vänner om roliga minnen med Robin blir dom tysta och stela i ansiktet".
Det är så. Med familjen kan vi minnas och skratta och tänka på det roliga mitt i allt hemskt och sorgligt. Men för den som inte lever mitt i smärtan som vi gör är det nog svårt att förstå hur man kan skratta och vara glad över minnena samtidigt som man sörjer.

När en människa försvinner så plötsligt som Robin gjorde är det minnena man har på nått sätt. Foton och videosnuttar där man kan se kroppsrörelser och höra rösten... Det är ju allt vi har kvar!


2 kommentarer:

  1. Så smärtsamt och samtidigt så underbart! Bilderna är så talande.
    Skönt att ni som familj kan dela minnen, tankar o känslor med varandra.

    En sång som betytt mycket för mig är skriven av Michael Johnson. Den heter "Han går aldrig förbi dig"
    Skickar en länk:
    https://myspace.com/michaeljohnson1/music/song/han-g-r-aldrig-f-rbi-dig-55228637-59852601
    Den finns även på Spotify.

    "Jag ser hur du ensam och modlös satt dig ner, i en kamp du inte orkar kämpa mer.
    Om du inte får falla i Jesu armar, i vems armar ska du då falla i?

    Han går aldrig förbi dig, Han vill förevigt vara din!

    Din väg har känts lång och i stormarnas land har du famlat efter en skyddande hand.
    Om du inte finner ro i Jesu armar, i vems armar ska du då finna ro?

    Han går aldrig förbi dig, Han vill förevigt vara din!

    En smärta som bränner sönder din kropp, i din svaghet ser du inget hopp.
    Om du inte kan bli hel i Jesu armar, i vems armar ska du då bli hel?

    Han går aldrig förbi dig, Han vill förevigt vara din"!

    En hjärtekram till dig <3


    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera