bloggande...

...kan leda till oanade följder. Ask me I know... fortsättning följer ;-)

en ny darta...

...som lillekillen säger om mössa hittade jag på trebarnslycka.blogspot.com!

Published with Blogger-droid v1.6.9

krav...

Jag jobbar hemma, men är ändå inte vad man brukar benämna hemarbetande eftersom jag har min inkomst som familjehem.
I och med att jag ändå "bara går hemma" tycker jag att jag borde väl ändå hinna det och det och det! Alltså på gränsen till orimliga krav på mig själv.

Men jag försöker bryta dessa tankar! Försöker inse att mitt jobb också kräver rekreation och vila.
Men så kommer måndag och jag har några timmar för mig själv och då drar jag igång: hinna det och hinna det... men vilan då? och tid för egna behov?  Brukar bli där efter 21 då barnen sover...
Och så här kan hela veckan se ut eftersom mitt jobb är alla timmar, alla dagar...

Farliga cirklar kan man lugnt påstå...
Så nu skiter jag i alla måsten och sitter i växthuset med en kopp kaffe och en deckare, "Patient 67" av Dennis Lehane! Och i eftermiddag åker jag till Ö-vik och lyssnar på gospel!

Published with Blogger-droid v1.6.9

i dag blir det åka av!

Ja förhoppningsvis inte så fort och farligt. Men långt! Till Ö-vik tur och retur för jag ska på konsert!!!

"vår brist vänd mot Gud föder lovsång"
Bengt Johansson

mod vs. rädsla

Går omkring och tänker på att vara rädd. Rädsla är väl en känsla som inte direkt är positiv men något vi alla bär på ibland - mer eller mindre.

Men det finns en sak där rädsla liksom är en förutsättning:

MOD FÖRUTSÄTTER RÄDSLA

- eller hur?
Den som inte är rädd behöver inte vara modig - det är när du är rädd som modet behövs!
Och ser man på det från den synvinkeln så är ju faktiskt rädslan en bra känsla eftersom det är förutsättningen för att man ska våga vara modig!

vad kan en sten berätta?

På stenen står Lantbrukaren P. Bruno Burlin Risberg, död 1908 vid 29 1/2 års ålder och sonen Gustav Petrus, död 1908 vid 2 1/2 års ålder... Älskad - Saknad...

På den gamla kyrkogården fick jag syn på en gravsten som drog igång tankar...
Vem var denne unge pappa och varför dog far och son med bara några månaders mellanrum?
Hur såg resten av familjen ut? Lämnades en mamma kvar att ensam fostra och försörja en barnaskara? Vilken fasa att förlora både sin man och ett barn samma år!

Jag har sedan barnsben tyckt om att gå runt på kyrkogården. Läsa på stenarna och fundera runt de människor som gått före oss.
Kyrkogården har alltid känts fridfull.
I tider av sorg har det varit tröst att gå dit och gråta. Och i tider av glädje och lycka en glädje i att få ta med barnen och visa på "förfäder och mödrar". Och givetvis på storasysters grav!

Published with Blogger-droid v1.6.8