Blev påmind...

... om en dikt av Ylva Eggehorn och den vill jag dela med mig av:

DU ÄR DIN EGEN

Och om du inte fanns -
om allt det som varit mellan oss
visade sig vara en febrig, förflugen
försenad ungdomsdröm?
Jag skulle sörja dig som när man sörjer
ett hemligt missfall,
drömmen vars ansikte jag aldrig fick se;
jag skulle sörja dig som ett förlorat barn,
som aldrig hann få namn.
Och i den sorgen
skulle jag överträda mina gränser,
jag skulle samlas,
växa
bli till.

Men nu är det så,
att du finns.
Och overklighetens skarpa lieblad
står mellan ditt och mitt, vissa dagar
så jag känner av dig som en värk,
bultande långt ner i jorden,
under mina fötter som går och går
över det här köksgolvet.
Eller förmodligen bortom alla avsikter,
bara för att det är så,
att du finns,
och att du är inte jag,
du är din egen.

När du kommer nära blir jag förlägen.
Gamla passioner ger ärr i hjärtat.
Jag gräver i min kasse efter ord som skulle passa
men hittar inget,
de är urvuxna,
borde ställts upp på vinden för längesen.
Ibland försöker jag fråga: - Tycker du att... Får jag...
Och om du svarar, säger du: - Gör som du vill.
Men jag älskar dig mer nu, för jag vet mer om dig.
Och trots allt är skillnaden stor
mellan min ensamhet innan jag mötte dig
och min ensamhet efteråt,
mellan ekot som ingen lyssnade till
och ekot du hörde,
så att jag hörde dig.
Då var du mig nära i all kärlek.
Nu är du mig nära i allt arbete,
när jag smular hårda jordkokor mellan händerna
för att ge plantorna luft,
när jag står lutad över honungen,
när jag hänger tvätt med blekta klädnypor,
lyfter sten med motståndets tunga,
torra massa,
eller koncentrerar mig på en bra rubrik.
Då rör jag mig så nära dig att alla bekräftelser
bara är skuggspel, biskopsmössor, något att le åt.

När jag var barn,
tänkte jag och talade som ett barn.
Men när jag blev vuxen
lade jag bort det som barnsligt var.
En gång
ska jag lägga bort också det som vuxet var,
det som var styrka, frihet, oberoende.
Bortom tillit och myndighet
ska jag se dig,
som du känner mig.

ur "Språk för en vuxen tro"

Skulle vilja byta ut "d" mot "D" i du... för att visa vem "Du" är för mig: Kristus själv! Och jag vill mogna i min tro ända tills...