Ser på Kunskapskanalen ett program som berör, "Fosterbarn - i undantagens värld". Känner igen mig i sååå mycket.
I känslan hos fostermamman att man vill de barn man fått i sin vård så väl att man nästan går sönder ibland Att det är självklart att fosterbarnen är en del av familjen och syskon till de övriga barnen som bor i huset.
I känslan hos fosterbarnen. Glädjen när man får träffa mamma/pappa och sorgen när man måste skiljas.
I känslan hos de biologiska föräldrarna att man längtar och önskar att allt skulle vara annorlunda, att man skulle få ha sina barn hos sig.
I att man som fosterbarn KAN ha 2 mammor och pappor utan att det är konstigt (som en av våra placerade sa om mig "hon ääär ju en mamma!!")...
Filmen är från 2000 men såå aktuell ändå.
Vill du få en inblick i vårt sätt att leva så går programmet i repris den 19/2 på Kunskapskanalen
Bra beskrivning!!
SvaraRaderaJag har sett filmen då den var ny men vill gärna se den igen.
Marina
Det låter verkligen som något man kan känna igen sig i!
SvaraRaderaAlla känslorna- detta spektra av känslor.
Som fosterförälder härbärgerar man både de egna, barnens och de biologiska förälsrarnas känslor.
Ganska tufft ibland - men det slipar.
Kram!
Jo Michaela, man får verkligen erfarenheter som man skulle missa annars...
SvaraRaderakram tillbaka!