Sitter och slötittar på Lyxfällan samtidigt som jag surfar lite (resten kollar på hockey och det vägrar jag!!).
Och jag börjar tänka på något som de flesta som medverkar i detta program säger: "När jag shoppar mår jag bra!"
Om vi går tillbaka bara 15-20 år existerade inte begreppet shoppingberoende. Det fanns säkerligen folk som shoppade och tyckte att dom mådde bättre när dom gjorde det men inte i den utsträckning som är i dag.
Men varför skyller vi allt på beroende i dag? Sockerberoende, shoppingberoende, datorberoende, matberoende osv?
Är det ett sätt att urskuldra sig så att man kan fortsätta på samma sätt? Eller handlar det om existentiella frågor? Att man har ett tomrum inom sig som man till varje pris vill fylla. Eller kanske döva känslan av tomheten i livet?
Visst känner jag tillfredsställelse när jag köpt nått jag längtat efter men inte på ett sånt sätt att själva shoppande skulle fylla ett behov.
Jag önskar att fler skulle inse att det bara finns ett sätt att fylla tomhålet inom sig. För det enda som kan fylla upp det är KÄRLEK och då menar jag kärleken men stort K, kärleken personifierad: Jesus Kristus som t o m dog för mig och dig, dog för att ta bort tomhet och synd ur våra liv en gång för alla.
Tackolov för lovsångs abtinens ;)!
SvaraRaderaDet var det beroendet jag hade i tankarna ;-)
SvaraRaderaDet är lite kul att uttrycket "depend on" på engelska kan betyda både lita på och vara beroende av. I motsats till "addicted to" som är mer negativt så finns det alltså ett positivt beroende som innebär total tillit.
SvaraRaderapå tal om "depend on": Beroendet av Gud är ju liksom det enda beroende som gör mig friare och friare ju mer beroende jag är...
SvaraRaderaHittade in på din blogg från en annan blogg jag ofta läser. Du har en fin blogg!
SvaraRaderaJag tittar varje vecka på lyxfällan och förundras över människors ekonomiska bekymmer. Visst undrar även jag om man blir lyckligare av att shoppa och svaret är ja - men tyvärr bara för stunden. Känslan av att man gjort ett fynd som egentligen inte är ett fynd alls. Men för mig har det aldrig gått överstyr.
Däremot en annan addiction som du skriver om. Laglig, njutbar, påtvingad i vissa fall och finns överallt - nämligen socker. Tyvärr kan jag inte motstå när hjärnan får sin kick. Jag har aldrig kunnat motstå den och när jag var liten uppmuntrades den med orden "ta en kaka till". Den kicken finns inte bara i rent socker utan i den mat jag tvingats sätta i mig - pasta, bröd, potatis, ris, frukt och annat där det i kroppen omvandlas till socker av olika former. Jag skulle kunna skriva om sockerberoende i evighet, hur svårt det är att avstå - på grund av det kemiska som händer i hjärnan när kicken når dit. Men detta är ett beroende som inte är riktigt vedertaget som beroende i vårt land men i USA är detta helt och fullt antaget som ett starkt beroende. För oss sockerberoende går det inte äta mat med socker i någon gång mer i livet - precis som en alkoholist aldrig mer kan dricka alkohol någon gång mer i sitt liv...
Lindha
Tack Lindha för att du berättar! Och roligt att du hittat hit och tycker om bloggen!
SvaraRaderaTyvärr är nog alla "dåliga" beroenden bara för stunden... kanske just därför de blir till ett beroende: man behöver mer och mer för att må bra...
Hoppas du kan få ha ditt beroende under kontroll!
Catharina