torsdag 15 mars 2012

vad vi säger

Gick i skogen idag och tänkte på hur viktig det är vad vi säger om varandra.
Jag vill - men lyckas inte alltid - tala väl om min man. Vi har hållit ihop i dryga 30 år och jag är fortfarande så lycklig att jag fick just honom. Han är den bäste! Han är en fantastisk make och pappa och medarbetare. Eftersom vi - och jag skriver VI eftersom det är urviktigt - är familjehem jobbar vi ju också på ett sätt tillsammans. Han har sitt jobb som behandlingsassistent också men är lika mycket med i jobbet här hemma ändå.

Jag tänker att om jag skulle välja att alltid prata nedsättande om honom så skulle vi inte ha den relation vi har, då skulle mina tankar vara negativa och då skulle jag utstråla det. Samma gäller barnen; om jag pratar nedsättande om dom så tror jag det speglar av sig i relationen också.

SJÄLVKLART är jag inte alltid positiv. Jag skäller och gnatar och är allmänt jobbig mot min man och min familj många gånger men jag försöker att inte prata OM dom på ett negativt sätt med andra människor.

Det finns alltid positiva saker att säga om våra medmänniskor och jag tror att om vi försöker se och hellre prata på det sättet så mår vi alla bättre! Hellre goda ord än skitsnack helt enkelt!

När min brorson Jesper dog i höstas valde hans familj några ord att ha i dödsannonsen, och också på gravstenen:

TALA VÄL OM HONOM, VACKERT OCH LÄNGE!

Dessa ord vill jag ge dig som läser! Tala väl om dina medmänniskor, vacker och länge. Vi vet aldrig hur länge vi har varandra och den tid vi har tillsammans är för dyrbar och kort för att slösas på negativa ord och skitprat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar