Men ändå, när jag tänker efter, minns jag denna sommar som grön. Jag minns spireabuskarnas blomning nedanför balkongen där jag satt och lyssnade på hur Lill Lindfors sjöng "Den blomstertid nu kommer". Jag minns hur grönt allt var när det regnade. Jag minns en härligt varm midsommar vid en liten sjö där vi badade gång på gång på gång.
Det är konstigt hur en mörk tid ändå kan vara så intensivt fylld med färg och med sommar. Som om ögonen blivit mer öppna av att gå igenom denna fasansfulla förlust. Kanske var det där min kärlek till sommaren och trädgården ändå började spira...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar