önskan

Jag önskar du ville låna mig ditt öra, att du ville ta dig tid att stanna upp och verkligen lyssna.

Du ser, det tar sån tid innan jag verkligen orkar prata om allt det jobbiga.

Det tar tid att öppna dörren dit in där sorgen och smärtan finns. Jag kan prata om djupt och grunt och allt möjligt men att berätta om sorgen och smärtan och saknaden tar tid och sitter långt inne.

Om annat pratar jag snabbt och bestämt men när jag får berätta om sorgen då kommer orden långsamt och stapplande.

Men jag längtar efter att få prata, jag behöver få prata. Så snälla, ta dig tid nångång. Var inte rädd för mitt stapplande språk och tårarna som vill komma och rösten som bryts....

Jag önskar...