Att tiden gått så fort och ändå så oändligt långsamt.
Jag kommer nog aldrig - så länge jag har mina tankar någorlunda klara - i livet att glömma det telefonsamtal jag fick från Emmy måndagen den 17 december 2012:
"Mamma, Rickard ringer och säger att Robin varit med i en trafikolycka och omkommit..."
Robin fattas oss nått så otroligt! Hans plats är så grymt tom! Jag saknar honom så det gör ont!
Emmy håller just nu på att flytta in i sitt lilla bruna hus och jag tänker hela tiden att Robin borde fått vara med också! Han skulle ha älskat att renovera och greja och få till det! Men så blev det inte... och vi sörjer honom och vi sörjer med Emmy och med hans övriga familj!
Hej! Läser Din blogg mellan tårarna som rinner. Förstår smärtan. Vi sörjer och sörjer... Kämpar och kämpar... Hälsa familjen! Kramar från oss. Moster Mia med familj.
SvaraRaderaVi får sörja tillsammans Mia! Det är så grymt tomt...
RaderaTänker också på er och hur orättvist det kan vara. Beundrar er styrka i all sorg . Kramar från oss i Rengård.
SvaraRaderaTack Ringvor!
Radera