vänta...

Var hon en vän i lördags och vi pratade om livet och tron och allt möjligt. Vi kom in på detta med att vänta och att i väntan kan man liksom förfinas som människa.

Jag tänker att väntan och längtan hör starkt ihop. Och när man längtar är det så svårt att vänta ibland.

Jag har svårt för att vänta, skulle helst önska att allt hände NU. Samtidigt är jag så grymt uthållig, ger inte upp i första taget...

Väntan är svårt speciellt när man också längtar. Läste nyss ett citat som så väl stämmer med det jag funderar över:

Somestimes what we learn and who we become in the process of waiting is even more important than what we´re waiting for.

I väntan förfinas man, i väntan förändras man och förhoppningsvis till något bättre. Att vänta blir viktigt i det perspektivet...

Och jag brukar nog försöka luta mig mot bibelns ord när längtan och väntan krockar...

”Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.”

Ordspråksboken 3:5-6

Fotograf är vår granne Margrethe!