Kom att prata om detta i helgen och min vän sa något om att hon tyckte det var fascinerande att jag kunde uttrycka mig så om ett grannbarn.
Jag började tänka att det kanske handlar om att vi inte har biologiska barn, och har man inte biologiska barn får man inte heller biologiska barnbarn... för jag anar att mina känslor för Frida och Ronja är lika starka som för ett barnbarn! Givetvis beror det ju på deras föräldrar som så självklart låtit oss bli en del av tjejernas liv men det beror ju också på hur mycket jag är beredd att älska någon annans barn.
De barn vi fått förmånen att ha i vårt hus är givetvis älskade. Högt älskade. Och jag tror att det är som med biologiska barn, vi älskar dom på lite olika sätt!
I bibeln står kärleken som ett bud. Och jag tror vi kan bestämma oss för att älska. Det handlar inte alltid om starka känslor utan mer som ett viljebeslut.
Jag som har både biologiska barn och barn som av nåd kommit till mig vet att det är ingen skillnad på kärleken beroende på hur de kom till mig.
SvaraRaderaOch alla är lika älskade - men på olika sätt som du säger....
Kram!
Underbart att läsa dina blogg inlägg :) <3
SvaraRaderaKärlek & Ljus till dig // Ulrika Högmark (Fostermamman i filmen "I Undantagens Värld" som du såg för några år sedan :)
Oj vad glad jag blev över din kommentar! Bloggen har liksom legat i träda ett tag, har inte haft nått att skriva om och också känt "vem läser??" Nu känns det som om du gav mig en spark framåt så det är nog dags för att skriva något igen :-)
SvaraRaderaKRAM från en fostermamma till en annan <3