Gamla vänner. Och nya!

Var igårkväll bjudna till våra vänner som vi haft under hela vårt snart 30åriga äktenskap, ja ännu längre också eftersom jag och Helen gick högstadiet tillsammans.
Och jag tänker på vilken förmån det är att få ha kvar vänner hela livet.

Min pappa som är 78 år umgås fortfarande med barndomsvänner och han säger att dom är dom viktigaste nu. Och så är det nog; nån som vet vem man är nu och som vet vem man var då och ändå finns kvar.

Såna vänner behöver man inte träffa ofta, det är som om tiden drar ihop sig när man möts. Det behövs inte en massa förklaringar utan man kan gå på väsentligheter direkt.

Jag har också förmånen att ha fått nya vänner som betyder jättemycket. Det är en nåd att få lära känna människor när man befinner sig mitt i livet och med känslan; vi kommer att vara vänner livet ut!

Så jag är rik! För vänner är en rikedom! Tack för att ni finns!