motvikt

När jag - en lantis - kommer till storstan känns det ibland som om tankarna aldrig riktigt bottnar. Allt brus från trafik och människor, alla synintryck gör att jag stannar på ytan.

Men då plötsligt händer något. Klockspelet i Storkyrkan i Gamla stan hörs över vattnet ut till caféet på Af Chapman där vi sitter. Och så upplever jag hur Gud skickar en hälsning: "Hej där, det är jag som har kollen, för mig är INGENTING omöjligt"

Och tankarna och det inre samtalet med Herren finns där, djupnar... och blir till ord att dela med sig av...