onsdag 18 april 2012

lite ledsen blir jag

Som jag tidigare skrivit har jag varit utbränd och utbrändheten gör att vissa förmågor jag haft försvunnit. Jag har alltid handarbetat; stickat, vävt, sytt, broderat men under sjukdomstiden och efteråt fanns inte energin på nått sätt. Senaste åren har jag dock börjat sticka igen och nu är jag igång som sagt!

För nån vecka sen fyndade jag garn på loppis och hade nu tänkt mig att sticka en kofta med kort ärm. En jättefin med flätor och lite ovanlig utformning. Mönstret såg utmanande ut och jag gillar utmaningar.
Och så idag var äntligen annat klart så jag började.
Men det går inte, jag får inte ihop mönstret. Det blev för många instruktioner i skrift samtidigt: mönster, förkortade varv, stickmarkörer... jag får inte ihop det! Och det känns surt, jag blir faktiskt lite ledsen för jag ville ju...


Det är svårt att förklara vad som händer i huvudet när jag ska försöka. Det är som om ledningar lossnat, jag kan inte för mitt liv få ihop flera olika instruktioner. Jag kan inte se helheten i delmomenten. Det går bara inte!!

Så jag får väl sticka en sjal igen... av nått slag... en wingspan kanske? I blåtonat ullgarn... kanske...

8 kommentarer:

  1. Jag känner så väl igen det du beskriver- är själv utbränd. Vissa dagar är "bra dagar" då det funkar att göra saker, andra dagar är bara blä då man knappt äter.
    Det jag tycker är jobbigt, är kasten mellan de olika dagarna- från att ha haft en bra dag med både matlagning, lite städ och en promenad- till en dag när det enda som funkar är enkel stickning eller virkning. Att inte kunna tyda en räkning i brevlådan, inte kunna hänga med i ett samtal, att tappa bort ord eller halva meningar när jag ska prata, att inte kunna läsa en bok eller se en film för att jag inte kan hålla koncentrationen.
    Det blir på ett sätt som att lära känna sig själv en gång till. Att kunna acceptera mig själv som den jag är idag. Så pass långt har jag kommit idag, men kan fortfarande bli frustrerad över sånt jag har "tappat"- för jag vet att jag eg. kan det.
    Mitt tips till dig är att ta en stund i taget, en dag i taget. Sånt du kan göra- tex läsa, se film, handarbeta, baka- sånt ska du göra mer av. Det är viktigt att du får känna "det här klarade jag av- och det blev bra".

    Hoppas att du mår bättre snart!

    Kram Mia.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så jag lever Mia! Har förmånen att bestämma mycket över min tid vilket gör att jag kan undvika stress. Det jag tycker är jobbigast är att vissa förmågor försvunnit! Men sett från andra hållet har jag fått andra som jag verkligen inte vill vara utan :-)

      Radera
  2. Kom att tänka på egna upplevelser när jag läste din blogg, under mina yrkesverksamma år med minst 3 jobb åt gången, vilket gjorde det svårt att komma till ro om nätterna. Eftersom jag är bildkonstnär kom jag på ett knep. Ligg bekvämt slappna av så gott det går, började tänka på en kommande målning, redan efter några sekunder vandrade tankarna på annat, stopp, tillbaka till målninngen. Det är inte lätt att styra tankar, men det blev lättare och lättare och omärkligt började lugnet infinna sig när jag slappnade av. Ett extra plus, jag löste många problem med mina bilder, det bara satt där på morgonen. Vet inte om det här passar dig, men det kostar ju inget att prova. Du kan ju prova tänka igenom mönstret så långt du vet att det är rätt. Sen kan du ta det i små bitar och foga till. Det går inte i en handvändning men....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag tänker väldigt mycket också, det är i vår 10 år sen jag blev sjuk men jag har varit frisk i dryga 6 år, så frisk man nu blir. Ingenting blir som förr men allt har faktiskt blivit så mycket bättre. Ja förutom att vissa förmågor gått förlorade - och andra kommit :-)

      Radera
    2. Det är nog omöjligt för utomstående att att sätta sig den drabbades vardag. Jag hoppas att omgivningen visar förståelse och tolerans.

      Radera
  3. Jag skulle nog vilja säga att Drops är tämligen kända för att skriva obegripliga/svårbegripliga/krångliga mönster... Du är absolut inte den enda som har haft problem med att förstå det här mönstret (det muttras en del om det på ravelry också). Jag har försökt hjälpa till lite i tråden på Onlinestickcaféet, men det finns risk för att det blir stjälpning också.. jag hann tänka fel flera gånger, och jag törs inte säga att jag har tänkt rätt nu heller. Har inte provstickat.
    /Kristina

    SvaraRadera
  4. Att läsa stick och virkbeskrivningar är riktigt svårt.
    Ibland behövs en matematiker!

    kram

    SvaraRadera