Och så skrämmande!
Jag har en grym separationsångest. Har knappt varit ifrån henne på mer än ett år och nu TRE veckor!!
Hon och Robin har rest varenda år sen dom blev ett par och senaste åren varit borta i 5-6 veckor så jag borde vara van. Men denna gång åker hon själv...
Men jag önskar henne världens bästa semester.
Jag önskar henne härliga upplevelser och lata dagar i solen.
Jag önskar henne möten med människor och kulturer som får påverka och förvandla.
Och jag önskar att dessa veckor går snabbt så vi får hem henne igen!
Ps, ni kan läsa om resan i hennes blogg som finns här på höger sida. Hon har lovat att uppdatera :-)
Ps 2, det är nog inte bara jag som kommer att sakna henne...
Det går aldrig över....jag får ont i kroppen, blir nästan lite sjuk så fort de ger sig iväg på en längre resa. Man tror att det ska bli bättre när de blir äldre....inte...våra barn är snart 45 och sen alla barnbarn, som lämnar hemmets lugna vrå.Så har säkert våra mammor haft det, men de berättade inte!
SvaraRadera