stilla

Ibland måste vi liksom bestämma oss för att stanna av. Att stoppa upp och vänta in sitt inre.

Inte är det enkelt, för det man av olika anledningar lämnat bakom sig hinner då i fatt...

Men om vi ska kunna gå vidare måste det få komma, måste vi ta itu med det också, måste vi se för att kunna släppa och lämna och bli hel igen. 

Jag tror att man ibland måste ta någon vid handen och liksom vandra tillbaka längs livsvägen. Upptäcka saker som man glömt och gömt. Hitta sår som läkt dåligt och som behöver rensas ur för att helas ordentligt. Försona sig med sådant som inte går att förändra.

Sen när man gått denna väg tillbaka till dess början kommer man att upptäcka att man är ännu längre fram än där man vände!

För mig är det självklart vem jag tar vid handen, vem som får leda mig. Det är den helige Ande, hjälparen, som både kan och vill leda och belysa det viktiga.