Så känner jag mig just nu.
Jag har varit till Vindeln och pratat och sjungit i Centrumkyrkan. Med mig hade jag en god vän, Björn, som spelade piano. Jag har berättat om vänskap och om några olika vänner som förvandlat mig. Vänner som gjort och gör att jag blivit den jag är och som fortfarande förändrar mig till det bättre.
Och jag tror att det är i detta första textraden kommer in; när man får umgås med vänner som förvandlar då kan man ge ut som man är helt tömd och samtidigt känna att man fyllt på så det flödar över!
Vad i en vänskap kan vara förvandlande? Ja framför allt ärlighet! I en relation där man kan vara ärlig vågar man berätta om det svåraste och tyngsta. Och kan man då dessutom få be tillsammans blir det ännu större, ännu mer förvandlande.
Min allra närmaste vän har jag alltid med mig. Han går före och jag efter. Ibland är jag för "på" och vill springa före och bestämma allt själv men då visar Han kärleksfullt och bestämt på tågordningen i vår relation. Och då brukar jag lyssna för han vet faktiskt bättre än jag om vad som är bäst.
Vad han heter? Jesus!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar