Jag läser kommentarer på facebook och bloggar om detta som hänt i Norge och gråten tränger på och denna gång inte för offren utan för att så många hatar så mycket.
Nu har världen än en gång fått ett hatobjekt i denna man som gjorde allt det hemska. Visst, det är så fruktansvärt att det går nästan inte att ta in och om hatet vore en väg som ledde till något bra så då skulle jag också hata.
Men hat leder ALDRIG till något gott vare sig för den man hatar eller för en själv, det är bara destruktivt.
Det senaste jag läste är om att han hellre vill bli hatad än glömmas bort.
"
Ja då glömmer vi honom, tillsammans. Vi avtalar med varandra om att vi inte säger hans namn, vi skriver det inte, vi goolar det inte. Ser vi hans namn i tryck så hoppar vi över det"
Är inte detta hat så vet då inte jag? Att totaldissa någon? Att bli bortglömd totalt måste vara det värsta även för en svårt störd människa som Anders Behring Breivik. Denne man har också varit ett litet barn, denne man har också föräldrar och släkt som sörjer! Nångång kommer förhoppningsvis verkligheten i kapp honom och det är nog tillräckligt att leva med det förutom det långa fängelsestraff som väntar.
Jag tar på intet sätt honom i försvar, jag fördömer med kraft de gärningar han gjort men kunde Jesus förlåta dom som dödade honom, kunde Jesus säga till rövaren på korset brevid att han skulle få vara med i paradiset så hoppas jag att hatet inom mig inte ska få komma fram utan att jag ska fortsätta att känna sorg både över de drabbade och över den som gjort detta fasansfulla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar