Min mamma Gun föddes 1934 i Gunnarn. När hon var 14 år flyttade hon till Norsjö för att jobba som barnpiga och hembiträde. Dvs 16 mil hemifrån... och inte var det tal om att åka hem ofta! Hon blev kvar i Norsjö och träffade min pappa Åke som hon gifte sig med 1960. Ett knappt år senare föddes jag. I Norsjö blev hon kvar ända tills hon för 7år sen drabbades av en hjärntumör och flyttade till en bättre värld.
Min mamma var en kvinna av sin tid, hon tog inte plats och hon trodde aldrig att hon var något eller att någon tyckte att hon var duktig och bra. Men om hon fått vara med på sin egen begravning hade hon fått se en heelt annan bild av sig själv. Kyrkan var full och på minnesstunden var det knökfullt.En annan ovanlig sak
med min mamma var att hon behöll sitt flicknamn när hon gifte sig. Det
var inte många i hennes generation och inom frikyrkligheten som gjort så
men mamma tyckte att hon hade ett sånt vackert flicknamn och
det ville hon ha kvar så hon hette Gun Löfdahl-Karlsson!
50 år sen föddes då jag, första barnet och flicka... man kan tycka att det är länge och ser man på bilder så känns det urgammalt.Men häromdagen när jag var hos pappa på besök hittade jag en Husmoderns köksalmanacka fr 1961 och började kolla på matrecept och där fanns recept på PIZZA!!!! Kanske är man inte så urgammal i alla fall!
Så synd det är att alla lovord kommer på begravningen.'
SvaraRaderaÄven om de då är en tröst för de som lämnats kvar.
Nej lastgammal är du inte - du har bara levat ett halvt sekel:)
Kram!
Jag tror att mamma fick lovord även medans hon levde men att hon sällan eller aldrig tog till sig dom... möjligtvis för sina kakor och sin goda palt ;-)
SvaraRaderaEtt halvt sekel!!! Hjälp!!!