jag - ett skräckexempel?

Befinner mig återigen på NUS och har dejtat min plastikkirurg (oj, det där lät som om jag plastikopererar mig både här och där!!!).
Hon bekräftade det jag egentligen alltid vetat men alltid slagit bort: jag är ett skräckexempel!!!

Man ska rimligen läka ihop en bukplastik på max 2 månader men för mig verkar det ta betydligt längre tid...

Jag fick också veta att man läker bättre om man vilar... aaanade det... men varför vilar jag då inte i den utsträckning jag borde? Kanske för att jag känner mig lat?! Kanske för att jag får dåligt samvete när mannen jobbar heltid både borta och hemma?! Kanske för att det helt enkelt inte är möjligt att vila vissa dagar hos familjen Holmlund och vad gör man åt det?!!!

Nåja, nu ska här vilas! I alla fall när barnen gått i säng ;-)