Jag har världens bästa jobb, det har jag skrivit förr och så är det!
Jag behöver inte stressa iväg på morgonen men har ändå utmaningar hela tiden. Jag får träffa socialtjänst och känna att vi gör ett bra jobb och att vi har en dialog som är givande åt båda håll.
Jag har världens härligaste barnaskara mellan 4 och 24 och jag har förmånen att få ha dom hemma en hel del! Dessutom trivs jag rätt bra i mitt eget sällskap och har inga problem med att vara ensam...
MEEEN det finns en stor nackdel, jag träffar få vuxna! Och för en enstöring som jag är det ibland förödande för jag behöver utmaningen i vuxensamtal, jag behöver vänner som jag träffar regelbundet.
Det blir lätt motsägelsefullt att både vara enstöring och ändå ha ett stort behov av kontakt med vänner. En hel del kan faktiskt nätet fylla ut men inte allt! Inte på nått sätt allt! Man behöver få mötas öga mot öga!
Jag har en bra bönegemenskap på distans med en vän. Vi mejlar eller smsar och bestämmer att nu ber vi tillsammans trots att vi är på olika håll. Det funkar fantastiskt bra men även på det området måste jag ibland få träffa bönevänner "på riktigt".
Just nu känner jag mig ensam trots att det springer ungar runt omkring!
Ensamheten...det är lite kontsigt...det ser inte alltid lika ut.
SvaraRaderaMan kan känna sig ensam i en stor hop av människor, stora eller små (kanske aldrig så ensam som dp)
Nej nätet fyller inte hela sociala behovet....
Men det ger en del.
Kramar om!
Så är det Kaela! Och jag älskar mitt jobb och jag älskar att vara ensam men IBLAND måste jag få se människor i ögonen när jag pratar med dom! Och just nu längtar jag efter att få se dig i ögonen min vän!!
SvaraRaderakramkram