fredag 28 december 2012

vaknar

Vaknade för en stund sen och allt kändes bra och som vanligt. Det enda som irriterade var en liten herre som låg på tok för nära i min smak och störde mig ljuva sovmorgonssömn. Ett litet skitproblem helt enkelt!

Så jag steg upp och så kom allt över mig igen! Det är ingen ond dröm vi går igenom! Det är fakta att Robin är bort och aldrig kommer igen!
Och all stress sköljer över mig: hur ska det bli? Hur ska det går för Emmy? Vad händer med allt?

Denna fasa önskar jag inte ens min värsta fiende - om jag nu har nån sån...

Och saknaden som gör sig mer och mer påmind för varje dag som går...
Och gråten som hela tiden ligger där på lur...
Och alla VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR som jag tyst skriker ut...
Och vardagen som går vidare med alla vanligheter...

3 kommentarer:

  1. Jag kan bara ana känslan, inte förstå den, då jag varit förskonad från att vara i en liknande situation. Jag kan bara beklaga och uttrycka min medkänsla för alla berörda och be att vår Herre generöst delar med sig av styrka till er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för omtanken Tessalisa! Det värmer!

      Radera
  2. När någon inte finns längre - det tar tid för hjärtat att fatta - hjärnan inser - men hjärtat vägrar!
    Stooor varm kram till er alla!

    SvaraRadera