Fastän jag vet att det inte lönas att vara rädd...
Fastän jag vet att rädslan inte finns i kärleken...
Fastän jag vet att rädslan inte har någon makt över mig...
Så blir jag ändå så rädd att det bränner i käkarna.
Då är min tillflykt Gud, endast där finner jag ro...
HERREN är min del, det säger mig min själ, därför står mitt hopp till honom.
Klagovisorna 3:24
Visst är det så att "Vad hjärtat är fullt av talar munnen" läser med glädje din blogg!
SvaraRaderaRoligt att höra! Välkommen hit. Och jag ska kolla in din blogg också!
RaderaTyvärr har det blivit fel blogg www.ateljen.mamalin.com ska det vara.
SvaraRaderaRädslan är en fiende - men den allra svåraste att bekämpa för den har sin rot i det vi varit med om - och det gör att den så att säga anfaller bakifrån.
SvaraRaderaEller i varje fall inifrån.
Vill bara påminna dig om Ylvas dikt
Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,
Ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset .
Var inte rädd i Sanden finns det spår.
Han älskar dig, han väntar dig i kväll –
En kväll när du förstår hans hemlöshet
Och hur han längtar efter dina steg :
Från evighet har han stämt möte här.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
Du ser den inte nu, men färdas dit.
En dag skall du bekänna högt hans namn,
Hans kärleks frid som ingenting begär.
Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu, men färdas dit.
Ylva Eggehorn
Tack min vän! Den dikten/psalmen har följt mig genom åren men det var ett tag sen jag tänkte på den... Kram!
Radera