att umgås med likasinnade...

...eller rättare sagt, att umgås med folk i samma bransch ska detta inlägg handla om.

Vi är ju som ju som sagt familjehem, eller fosterhem som det tidigare kallades. Det innebär att vi tar emot barn genom socialtjänsten, barn som av olika anledningar inte kan bo med sina föräldrar.
Det är ett fantastiskt roligt och givande jobb men speciellt på många sätt för man är vanlig förälder samtidigt som man är ovanlig och ibland kan omgivningen reagera på hur man gör och är. Det bekommer en inte speciellt när man jobbat med detta i många år men ändå är det ibland jobbigt.

Därför är det så underbart att ha vänner som jobbar som vi. Såna man kan umgås med och som vet precis hur det är. Såna som man kan beklaga sig för när det är jobbigt och söka råd och stöd hos när man inte kan prata med nån annan.

I helgen har vi fått umgås ordentligt med såna människor! Dels en familj som bor i närheten och som kommit att bli väldigt nära vänner och dels en hel hög familjehem från Västerbotten.
Vi har haft familjehemsträff här i Svansele. Ätit tillsammans, åkt 4-hjuling, badat badtunna och åkt vattenrutchbana, druckit kaffe, grillat korv, lekt, men framför allt PRATAT, PRATAT, PRATAT utan att behöva tänka på vad man säger eller hur man säger det!
En sån helg som fyller på orken för ett långt tag framåt!