Stor är jag redan, helt fullvuxen faktiskt. Jobb har jag, ett jobb som verkligen känns som en kallelse och livsuppgift men ändå... jag längtar efter ännu mer! Tänker ibland: var detta allt?
Inte så att jag inte är nöjd för det är jag! Jag har ett fantastiskt roligt och givande jobb som passar mig perfekt. Jag tjänar så pass med pengar att tillvaron går runt och jag behöver inte vända på nån krona.
Men inuti längtar jag efter mer, mer utmaning, mer tjänande, att ännu mer få använda de gåvor jag tror Gud lagt ner i mig.
Får man längta så vid 50+???? Börjar det inte vara dags att dra sig tillbaka och vänta på pensionen (vad det nu blir, fattighuset?? eller förlita sig på att barnen blir rika och försörjer mig?)...
Läste igår i bibeln om Mose. Han som låg i vassen och blev upplockad av en prinsessa och uppfostrad vid hovet i Egypten. När han var 40 år "steg en tanke upp i hans hjärta" att han skulle besöka sina hebreiska bröder, gjorde det och slog ihjäl en egyptier på kuppen. Sen blev han tvungen att fly och hamnade som fåraherde ute i öknen. Där fick han gå i 40 år till och säkerligen fundera och längta efter mer. Tänk uppfostrad vid hovet och nu fåraherde! Då snurrar nog tankarna på väääldigt mycket!Men efter 40 år händer något, då visar sig Gud i en brinnande buske och Mose får ett helt vansinnigt uppdrag: att gå tillbaka till Egypten och ta med sig hela den judiska befolkningen ut ur landet... ja ni kan själva läsa i 2 Mosebok eller en mycket förkortad version i Apostlagärningarna 7:20 och framåt.
Så 50 kanske inte är slutet... det kanske är början på något nytt... något mer som jag ännu inte ser. Det känns faktiskt spännande när jag tänker efter!
Du, jag tror vi står inför ett nytt kapitel! :)Frimodigt framåt bara!
SvaraRaderaJag längtar hela tiden, nästan i alla fall. Det kan ta en till platser och uppgifter som är väldigt intressanta, men det är bra att något så när kunna vara där man är också. Svårt tycker jag.
SvaraRaderaIngela (kan som vanligt inte kommentera inloggad)