....eller vad är starkare: genetiskt arv eller socialt arv?
Vi har 4 flickor, de 2 yngsta helsyskon. För övrigt de enda syskonen i denna familj som har något biologiskt gemensamt. Vi brukar säga att våra barn har ingen genetisk belastning från nån av oss ;-). Jo, vi har 3 pojkar också och den äldste är gruvligt lik Tomas till sättet och gångstil...
Men nu var det tjejerna: De två äldsta kan jag knappt skilja åt i telefonen och snart är trean där också... de två äldsta har alltid kommunicerat via lappar när det varit något dom varit arga över eller något dom tjatat om och nu är trean där... socialt arv kanske... roligt är det i alla fall när man hittar nån gammal lapp som nån av dom skrivit. Äldsta drev en gång igenom att hon skulle få se "skilda världar" genom att lapp-bombardera oss... För tvåan handlade det om BH-användning!
Men trean hon är inne i en period av att tycka att vi är de värsta föräldrarna som finns! "Ondskans drottning" fick jag heta på en lapp förra veckan och igårkväll hittade jag denna på hennes dörr:
Dumskallarna som var på gång var nog jag och pappan ;-)!
Det roliga med såna här lappar är att när dom är skrivna och överlämnade eller uppsatta så är det liksom ur världen, då är hon ganska nöjd: både med budskapet och med sina konstverk!
Behövs det inte mer än så? Då hade nog jag också varit nöjd.
SvaraRaderaMen hade jag varit på det humöret så hade lappen bara fått sitta där om den varit rättstavad *asg*
Hahaha, det hade upprört den lilla än mer ;)