aning

I lördags morse vaknade jag av en aning om fågelsång. Ja givetvis fanns där ingen fågelsång än men ljuset fick mig att ana det som ska komma: att vakna och sången är så stark att den hörs genom stängda fönster.

Sen gick jag en promenad och där anade jag ljuset från våren. Solen ligger lågt men ger strålar som får en att längta och vänta.

Jag tänker att väntan och längtan är viktigt. Det hjälper oss att se framåt mot det som kommer istället för att hela tiden se bakåt mot det som varit. Längtan hjälper oss också att leva nu på nått konstigt vis, för det är ju just nu och här vi längtar

Pratade i dag med en vän om dessa mellan-perioder som alltid finns i livet. Dessa april-tider och november-tider då det är varken eller. Perioder då man bara väntar, då insidan känna tom och man inte förstår varför. MEN jag vet av erfarenhet att det är under dessa tider något händer på djupet i en...

Som du kanske har hört är våren på väg.

Den går genom drivor med ljuset på släp.

Det finns en annan värld, vi bär den inom oss

än den som kväver och begär.

Vi ska inte fly,

bara öppna en dörr som om vi redan var där.

Det är längesen nu men jag tror vi har sett det förut

hur tystnaden bryts igen.

Den är prövad och tärd

men denna längtan ska föra oss hem

när tystnaden bryts igen.

Det är något som dör, där annat får liv.

Ser du bilder som målas med nya motiv?

Och alla tonerna från en annan värld

dom kan vi höra redan här.

Se på oss här denna is som bryts loss

för varje ton av denna sång som sjunger inom oss.

Vi bär ängsliga drag, men fylls av ett bråddjupt mod.

Det är längesen nu men jag tror vi har sett det förut

hur tystnaden bryts igen.

Den är prövad och tärd

men denna längtan ska föra oss hem

när tystnaden bryts igen.

(Michael Johnson)