söndag 19 februari 2012

på gång igen!

Jag har alltid handarbetat. Ja inte alltid men sen tonåren så har jag haft nånting i händerna. Jag har stickat massor, sytt, vävt, broderat. Ända tills för 10 år sen då jag drabbades av utmattningsdepression. Sen har det inte varit så många maskor stickade och vävningen har jag helt lagt på hyllan. Det har varit för kravfyllt på nått sätt, något som jag måste prestera och få färdigt och då har jag inte kunnat känna lusten.
Men för nått år sen började det klia i fingrarna igen och sticknålar och garn kom fram. Ibland stickade jag men många gånger fick stickningen bara ligga.
Senaste året har jag dock kommit igång men hållit mig till små arbeten: vantar och sockar. Jag har inte vågat mig på något större av rädsla för att inte orka slutföra arbetet.

Men så fick jag frågan av äldsta dottern: kan du sticka en pippi-tröja till min kompis? Mitt första svar var nej men jag funderade och funderade och kom så till slut fram till att nu var det dags att pröva igen.

Och i fredags kom garnet och mönstret och lusten! Så nu är jag igång! Håll tummar och tår för att jag ska hålla ut så Jojje får sin tröja :-)

PS. Drömmen är väl att lusten till vävningen ska komma igen...


3 kommentarer:

  1. Sticka en maska i taget så kommer den tröjan vara klar på ett nafs... stickning är som yoga och meditativt... välgörande helt enkelt.
    Kram Susanne

    SvaraRadera
  2. Stickning skänker hälsa och lugn.En sak ska man ha i åtanke.....det får INTE finnas ordet MÅSTE med bland stickeritankarna......Lycka till med Pippitröjan.♥♥

    SvaraRadera
  3. Stickning för mig är medicin mot rastlöshet sen jag gick i väggen. Jag känner (tack och lov) inget krav på mig att det ska bli klart. Det är bara lust- och rofyllt att låta pinnarna vant röra sig runt garnet. :)

    SvaraRadera