Har väl aldrig förrän i vinter insett att jag nog är mer björn än människa. Jag skulle helst sova hela vintern, i alla fall aldrig gå ut och jag är helst ute hela sommaren. Äter frukost utomhus och vill nästan inte gå in på kvällen.
Tänk om man vore en björn och fick äta som ett tok hela sommaren och sen bara sova hela vintern tills solen börjar värma upp jorden igen!
I alla fall, i dag var det dags att krypa fram! Det kändes redan igår att det var dags, tog en promenad plumsande på oplogad väg och gick sen in igen. Dagens promenad blev längre och jag kände livslusten återvända i takt med stegen! (har promenerat i vinter också men inte ofta och mer av tvång...).Sen efter lunch plockade jag fram 2 solstolar och ställde på verandan och la ett fårskinn i ena, tog ut stickningen och kaffekoppen, byltade på mig och satte mig i sooooolen!! Och våren kom in i sinnet i takt med fågelkvitter och takdropp! Så härligt!!
Visst, det kommer bakslag men kalla, blåsiga, snöiga dagar men nu känner jag lusten igen!
Jag tycker att Höga Visan i bibeln beskriver min känsla för vårtiden så otroligt bra:
Min vän börjar tala, han säger till mig:
Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom.
Ty se, vintern är förliden, regntiden är över, den är förbi.
Blommorna visar sig på marken, sångens tid har kommit,
och turturduvans röst hörs åter i vårt land.
Fikonträdets gröna frukter skiftar färg,
vinstockarna står redan i blom, de sprider sin doft.
Stå upp, min vän, min sköna, och kom!
Höga Visan 2:10-13
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar