söndag 30 december 2012

alla dessa dagar...

Alla dessa dagar 
och nätter
som måste gå, som MÅSTE gå
för att livet ska bli helt igen



alla dessa sekunder, minuter, timmar
som måste genomlevas, genomlidas
tankar så smärtsamma att sömnen är en välsignelse
både natt och dag...



I morgon är det två veckor sen Robin dog.
Livet börjar rulla igång lite men otroligt långsamt.
Fortfarande staplas dagarna ovanpå varandra som nygräddade plättar på en tallrik...
Fortfarande är detta så ofattbart! Hur kan en människa bara försvinna så där? Hur kan man måsta planera begravning nu när vi skulle fira jul och nyår med både Emmy och Robin?! Förresten hur kan en 24-åring måsta planera en begravning för sin älskade??? Det är fel nånstans, ordentligt fel...

Jag läser om andra som dött unga och tänker att så här är livet. Vi har inga garantier för att vi ska leva långa liv men när det fasansfulla händer, när blixten slår ner finns ingen som helst beredskap. Då är vi fullständigt utlämnade och hudlösa!

Jag vet att detta kommer att gå. Det kommer att ta tid men det kommer att gå ändå - livet. Jag vet att min dotter kommer att få ett bra liv ändå men jag kan aldrig tänka mig att det finns en mening med att Robin skulle dö!

Och i all denna sorg och smärta får vi glädja oss åt det som finns kvar. Åt att vi har varandra och ingen av oss behöver vara ensam i detta. Men det är hårt och svårt...

(bilden är Döda havets strandlinje från bussfönstret i kvällsljus...)

4 kommentarer:

  1. Nej, det kan inte finnas nån mening med sånt.

    SvaraRadera
  2. "Det finns en rätvisa gömd på botten av tingen" skrev Karin Boye - och långt innan jag kände Gud och Hans rättvisa var de oeden ständigt i mitt inre....
    Jag tror att Karin hade rätt.....det finns en rättvisa och en mening som vi en gång ska se.

    Kramar om!

    SvaraRadera
  3. Så många kloka och tänkvärda ord och meningar du skriver. Men i detta hemska så fanns det ingen mening. Vi tänker på er i er sorg och tänder ljus ibland uppe vid olycksplatsen ,som vi ser från köksfönstret, till minne och eftertanke.
    Kramar till er alla , och speciellt E // Kicki och Urban Edvardsson

    SvaraRadera
  4. Näe jag kan inte se nån mening med detta men jag VET av erfarenhet att i framtiden kan man se att livet fick en annan vändning och att det blev bra ändå... så vi hoppa på det!
    Den dag jag förhoppningsvis kommer till himlen ska jag fråga Herren varför detta fick ske, men då har jag troligtvis inget behov av att fråga heller!

    Urban och Kicki: tack för att ni tänker på oss och tänder ljus på olycksplatsen, var det ni som tänt på julafton? I s f TACK från oss alla och spec E!

    SvaraRadera