Och så är det med mycket just nu... Vackert.
Det är som om mitt i all smärta så är ändå världen så outsägligt vacker.
Som om fokus för min blick måste hamna i det undersköna för att jag ska klara av all smärta och allt mörker...
Kanske är det så att smärtan och tårarna liksom klarnar blicken så det vackra blir tydligare.
Kanske är det så att det vackra ger en kraft att överleva mörkret.
Jag tänker att Gud ger oss skönheten i skapelsen för att vi ska stå ut när allt annat är mörkt och hemskt...
Så är det!
SvaraRaderaSmärtan skärper blicken - och skönheten ger vila i smärtan.
Allt vi möter låter Gud interakgera tillsammans - för vårt bästa!
Kramar om!
Igår då jag tog en tur på skotern fick jag se den tidiga solnedgångens ljus silas genom en snöklädd sagoskog! Fantastiskt vackert! Faktiskt var då mina tankar inte helt olika dina gällande ljuset och det vackra som vi behöver för mental överlevnad. Tyvärr hade jag inte ens mobilkameran tillgänglig just då men har försökt att föreviga ljuset, känslan och det vackra i mitt minne istället.
SvaraRadera