måndag 25 juni 2012

51

Fyller visst år i dag och det enda jag önskar mig är sol och värme :-)! Å kanske liiite tårta!

Så här såg det ut i fjol då min kära vän Marie uppvaktade med tal och presenter som gick rakt in i hjärtat!

onsdag 20 juni 2012

ögon känsliga för grönt

Läste just på en väns sorgeblogg och påmindes om denna tid för 24 år sen. Då hade vi just förlorat vårt första barn, Evelina, och livet var mörkt.
Men ändå, när jag tänker efter, minns jag denna sommar som grön. Jag minns spireabuskarnas blomning nedanför balkongen där jag satt och lyssnade på hur Lill Lindfors sjöng "Den blomstertid nu kommer". Jag minns hur grönt allt var när det regnade. Jag minns en härligt varm midsommar vid en liten sjö där vi badade gång på gång på gång.

Det är konstigt hur en mörk tid ändå kan vara så intensivt fylld med färg och med sommar. Som om ögonen blivit mer öppna av att gå igenom denna fasansfulla förlust. Kanske var det där min kärlek till sommaren och trädgården ändå började spira...


måndag 18 juni 2012

skitsnack

En sak jag funderat över mycket senaste tiden är detta med skvaller och skitsnack.
Det är något vi alla hemfaller åt lite nu och då men till vilken nytta? Finns det nån nytta med skitsnack? Nej jag tror inte det för det gagnar ingen!

Ett exempel: fick höra en sak om en nära bekant av en annan nära bekant. En sak som jag egentligen visste och anat men aldrig hör sägas rakt ut. Detta gjorde att min bild av denna människa förändrades till det sämre. Nästa gång vi sågs såg jag personen på ett mycket negativare sätt.
Vem gagnade detta? INGEN! Varken den som berättade för mig, jag själv eller den som förtalades fick något positivt ut av detta.

Jag kan känna att jag vill inte alls höra negativa saker om andra. Och lika fullt hamnar jag i det ibland. Om det är en grupp människor som skitsnackar kan man ju faktiskt gå därifrån men är man två så är det svårare.... och då är det så lätt att hänga på för att samtalet ska fortsätta på nått sätt...
Senaste veckan har jag 2 gånger misslyckats katastrofalt i min intention att inte skitsnacka och båda gångerna kände jag efteråt att VARFÖR!!?? Jag har inte nån anledning att prata på andra eller "stjäla deras heder" som en klok man uttryckte det. Den jag pratar om har inte en chans att försvara sig och vet inte heller att snacket går!

Jag har bestämt mig för att jag vill inte säga negativa saker om andra och inte heller höra negativa saker om andra! Visst, jag misslyckas hela tiden men hur skulle det vara om jag inte bestämt mig?
Tänk om du också skulle bestämma dig. Och du, och du och du och du?! Jag tror vi skulle få en betydligt trevligare värld att leva i!

(bilden föreställer mina skitiga fötter ;-))

söndag 17 juni 2012

z:as senaste

Vår Z förgyller tillvaron på många sätt och bl a genom att komma med roliga uttalanden. Som när största syster kom hem (Z var kanske 5 år) och lillasyster Z säger: Hej ditt lilla bajs!

Men det senaste var nästan oslagbart: Vi åkte runt i byn för att kolla in färger på hus eftersom vi ska måla. Vid ett hus påpekar jag att det är täcklasyr varpå Z säger: ASYL?? Bor det asylare här? Dom vill jag då aldrig träffa för såna är kriminella och tjuvar och så!
Till saken hör att hon själv är både invandrad och brun...

lördag 9 juni 2012

lägesrapport

Det kanske är på sin plats att uppdatera ev läsare om läget i familjen Holmlund.
Vi är numera 10 st: 5 tjejer och 5 killar!
Senaste tillskottet kom hitflyttande i torsdags och därför är världen lite upp- och nervänd.

Sen hade vi en student igår: Simon! Han har - mot alla odds och förväntningar - klarat gymnasiet med slutbetyg och börjar jobba på måndag! Dessutom fick han ett stipendium för att han jobbat upp sig så bra! Tala om att vi var stolta :-). Och han var glad, så glad att tårarna vill komma hela tiden :-)

tisdag 5 juni 2012

vänta...

... är på intet sätt min grej. Jag är otålig av naturen men har tack och lov utrustats med en stor uthållighet i stället.
Men ibland är det ändå bara att vänta
Och vänta
och vänta... och i dag är en sån dag. Och jag hoppas att väntan är över inom en snar framtid.

Men jag kan känna mig så privilegierad som har någon som finns där i min längtan. Någon som har kontrollen när jag ingen kontroll har. Någon som vet vad som är bäst i detta och vilket svaret på min längtan ska vara.

Jag skulle inte klara mig en enda sekund utan Guds nåd och omsorg. Tänk att det finns en som vet allt och har totalkontroll! Då kan jag vänta och vara uthållig med tillförsikt att det bästa händer. Det som är bästa för alla i just denna situation.