Vi funderar runt elavtal. Nu har vi satt in bergvärme vilket gör att elförbrukningen kommer att öka en del.
Maken har pratat runt vindkraftsavtal och räknar hit och dit. Han har resonerat med dottern som jobbar inom el-branchen och dom har funderat.
Och så ska då jag involveras i det hela. Men där tar det stopp. Jag förstår ingenting! Det spelar ingen roll hur dom än förklarar om elförbrukning och avtalstid och elpriser så fattar jag noll. Det är som om jag har en spärr i hjärnan i just det ställe som ska förstå siffror. Som om det blivit en ledning förbi och rakt ut genom andra örat.
Så var det inte innan jag brände ut mig.
Jag tänker nog att nått hände i hjärnan när jag blev utbränd. Att vissa "kopplingar" liksom gled ur. Och att dom inte tagit ihop igen, kanske aldrig gör det...
Ibland är det jobbigt att tänka på dessa förlorade förmågor som jag en gång haft och som är borta nu men samtidigt har jag fått så mycket annat som kanske är viktigare än ekonomisk beräkning och sudokulösningar (för det kan jag absolut inte!!). Kanske är det så att känsligheten för att känna in andra är bättre än det förlorade (den förmågan har kommit på ett helt nytt sätt).
Eller så är det som jag tänker: Gud bestämde att nu fick han ta i med hårdhandskarna för att få fru Holmlund att lugna ner sig och då tog Han hand om, och bestämde vad som skulle vara viktigt för min begränsade hjärna.
Och är det så är jag så tacksam och glad :-)
När jag - en lantis - kommer till storstan känns det ibland som om tankarna aldrig riktigt bottnar. Allt brus från trafik och människor, alla synintryck gör att jag stannar på ytan.
