Hemmafruns bekännelser: november 2013

fredag 22 november 2013

önskan

Jag önskar du ville låna mig ditt öra, att du ville ta dig tid att stanna upp och verkligen lyssna.

Du ser, det tar sån tid innan jag verkligen orkar prata om allt det jobbiga.

Det tar tid att öppna dörren dit in där sorgen och smärtan finns. Jag kan prata om djupt och grunt och allt möjligt men att berätta om sorgen och smärtan och saknaden tar tid och sitter långt inne.

Om annat pratar jag snabbt och bestämt men när jag får berätta om sorgen då kommer orden långsamt och stapplande.

Men jag längtar efter att få prata, jag behöver få prata. Så snälla, ta dig tid nångång. Var inte rädd för mitt stapplande språk och tårarna som vill komma och rösten som bryts....

Jag önskar...

lördag 16 november 2013

bibliotek

I vårt hus finns måååånga barnböcker.

Det blir så när man själv är bokintresserad och har haft småbarn i huset i 25 år.

Böckerna har varit spridda över huset i olika hyllor och rum men nu när vi håller på med stora folkomflyttningen (alla barn byter rum med varandra) så fick alla böcker flytta till en hylla i ett allmänt utrymme.

I vårt hus är det pappan som lär barnen att be med egna ord. Först ber man Gud som haver barnen kär och sen tackar man Jesus med egna ord.

Vår lillis är rätt envis och vill inte alltid be på kvällen men jag brukar be ändå. En kväll när han faktiskt var med på noterna bad vi barnabönen tillsammans och sen sa han att vi skulle be "tack Jesus". Jag frågade vad vi skulle tacka för varpå han svarade "biblioteket".

Så roligt tyckte han det var med alla böcker som han kan välja ur när vi ska läsa på kvällen att ha t o m ville tacka Jesus för det!

onsdag 13 november 2013

glad :-)

Jag har nog skrivit om detta förut men måste bara ta det igen!

Sen jag brände ut mig för drygt 10 år sen har jag lidit av vinterdepressioner. Jag har hållit ihop någorlunda fram till jul men sen har resten av vintern varit mörk och tung. Och hösten har varit en pina för då har jag bara gått och gruvat mig för mörkret och julen och ännu mera mörker.

Men för drygt ett år sen fick jag vara med om ett under. Ett riktigt under! Sånt som inte ska hända egentligen! Depressionen försvann!

Jag hade gått med ett annat bekymmer efter en operation och fick förbön för detta, detta blev markant bättre direkt och efter ett tag märkte jag att även depressionen var borta. Jag hade fått en bonus av Gud! Jag blev inte bara bättre i operationssåret, jag blev fri från vinterdepressionen också!

I höst har jag bara känt glädje och förväntan inför mörkret och vintern. Jag känner en glädje som inte går att beskriva mitt i all sorg och alla jobbigheter vi gått och går igenom. Jag längtar efter jultiden och mera snö och kyla. Jag njuter av att det mörknar vid 16-tiden och att det är mörkt när jag stiger upp.

Och här sitter jag och lyssnar på julmusik och tittar på mandarinerna och juläpplena i fruktskålen!

Gud är så god!