måndag 30 december 2013

ännu ett år

Bokslutsdags igen. Känns som nyss jag skrev det förra...

Detta året är det värsta i mitt hela liv! Känns som om jag skulle kunna sätta punkt där men jag ska ändå skriva lite mer.

2013, året då den nattsvarta sorgen präglade vår familj.
2013, året då en av döttrarna blev utsatt för våldtäkt.
2013, året då Tomas fick hjärtinfarkt och bypass-opererades.

2013, året då Simon blev pappa och vi fick förmånen att kalla oss farmor och farfar!
2013, året då vi köpte husvagn igen trots att jag sagt ALDRIG mer!
2013, året då vi blev vårdnadshavare till 3 av våra lånebarn!

2013, året då jag fick möjlighet att sjunga på ett nytt sätt och i det känna mig så rätt i livet!
2013, året då vi faktiskt skrattade tillsammans väldigt mycket!
2013, året då vår äldsta älskade dotter flyttade hem och flyttade ut igen till sitt eget nyrenoverade hus!

Summan av året...tja, vi lever och familjegemenskapen är viktigare än nått annat!

Gott slut och ett välsignat 2014 önskar jag er trogna läsare! Och vi går mot ljuset!!!




måndag 23 december 2013

julbön...

...från en trött mamma.

Gud, du som sänkte dig till att bli människa som vi, hjälp mig att se din storhet i stället för de ostädade huset. 
Hjälp mig att sätta fokus på Dig i stället för på maten och allt annat som ska fixas.
Hjälp mig att vara en kärleksfull mamma i stället för att irritera mig över barnen som bråkar och tjatar.
Och hjälp mig att orka trots förkylning och hosta.

Låt vår jul bli en fin högtid där vi firar Din födelsedag trots att sorgen gör sig påmind hela tiden.

Amen.

fredag 20 december 2013

färdas mot ljuset




Åkte hem från stan i eftermiddag precis när det mörknade. Eftersom vi bor i inlandet åkte jag mot väster där himlen fortfarande var ljus. En tanke kom: jag färdas mot ljuset!
Det var ju en sanning med modifikation för solen hade gått ner och nu är det lika mörkt i väster som i öster.

Men visst färdas vi mot ljuset! I morgon vänder det mot ljusare tider igen!

Och visst färdas vi mot ljuset för den dag vi slutar vårt jordelivet så får vi gå in i det eviga ljuset! Och vi får möta den vi firar i denna mörka tid - Jesus!




tisdag 17 december 2013

ett år...

Ja, så kom då dagen. 1-års dagen.
Att tiden gått så fort och ändå så oändligt långsamt.

Jag kommer nog aldrig - så länge jag har mina tankar någorlunda klara - i livet att glömma det telefonsamtal jag fick från Emmy måndagen den 17 december 2012:
"Mamma, Rickard ringer och säger att Robin varit med i en trafikolycka och omkommit..."

Robin fattas oss nått så otroligt! Hans plats är så grymt tom! Jag saknar honom så det gör ont!

Emmy håller just nu på att flytta in i sitt lilla bruna hus och jag tänker hela tiden att Robin borde fått vara med också! Han skulle ha älskat att renovera och greja och få till det! Men så blev det inte... och vi sörjer honom och vi sörjer med Emmy och med hans övriga familj!



söndag 15 december 2013

förra året...

...den 15 december hämtade vi Emmy och Robin på flyget.
Puh, äntligen hemma, äntligen andas ut, äntligen sluta oroa sig.
Det var sista gången vi fick träffa Robin... 

Så oändligt saknad...



söndag 1 december 2013

följa stjärnan

I dag är det första advent och i nästan alla hus lyser stjärnor i fönstren. Stjärnor av alla de sorter och färger, så och hos oss!
Men hur många tänker på varför vi dekorerar med stjärnor? Det är ju för att påminna om stjärnan som vägledde de vise männen till Betlehem.

Vi har en 12-åring i huset. I hennes huvud finns just nu bara stjärnor. Inte adventsstjärnor utan stjärnor i bemärkelsen kändisar och kändisar i bemärkelsen One Direction och Justin Bieber med flera. Hon skulle nog utan att tveka följa dessa stjärnor vart som helst om hon fick chansen...

Jag följer stjärnan som leder till Jesus... Det är vad jag vill tänka på i adventstid.

Vilken stjärna följer du?