På en av de första butikerna stötte jag ihop med en fd granne. Vi har inte setts på flera år men det blev ett kärt återseende. Hon berättade att hon följer mig här på bloggen och så sa hon nått som gjorde mig så glad: Nästa allt du skriver berör, det är saker jag kan relatera till i mig själv!
Tänk att här ligger jag i soffan med datorn på magen och trycker på tangenter och det får beröra någon annan! Visst skriver jag för att nå ut men det är svårt att veta om man göra det när det är rätt få kommentarer. Och samtidigt skriver jag ju för att jag vill skriva, och då har det egentligen liten betydelse vem som läser.
Men oooom jag inte ville nå ut kunde jag ju lika gärna skriva i en bok här hemma och det gör jag ju som ni ser inte!
Så nu när det närmar sig 31000 besök på bloggen så är det väl dags att verkligen säga ett stort
TACK
för att just DU läser mina funderingar och bekännelser!Och jag blir jättejättejätteglad när någon kommenterar, både på bloggen och i verkligheten!