ovan molnen

Hemmafrun är på vift. Till kungliga huvudstaden. Äldsta dottern bjöd på resa för att hon tyckte att jag skulle vara med på Internationella Brottsofferdagen.

Så nu sitter jag redo i aulan på Norra Latin efter en skön hotellnatt och frukost. 

Resten av helgen blir hos svägerskan!

I går när jag flög såg jag stjärnorna tändas ovan molnen. Dom finns där trots att molntäcket över jorden är tjockt. Det känns bra att veta i tider av mörker känner jag...

Så är det nog i livet också; när allt känns mörkt och hopplöst och tungt finns det ett ljus bortanför det mörka som faktiskt vinner i längden!

det blir inte alltid som man tänkt sig...

... men vad spelar det för roll!!

Vår kyl och frys har gett upp. Och vår spis har gett upp.

Så i början av januari beställdes nytt vilket skulle levereras i onsdags. Inget kom och jag började efterlysa... det kom igår och som tur var så var vi hemma!

Glad i hågen började jag plocka ur för nu skulle det gamla ut och det nya in. Köksbord och golv var fulla av frysvaror. Spisen drogs fram och då upptäcktes första problemet: det var en annan kontakt på den nya spisen... så den står ute på bron fortfarande!

Så bar vi ut kyl och frys och kånkade in de nya. Då upptäcktes nästa problem: dom var 10 cm för höga för hålet!!!

Tur att vi har stort kök för nu står dom ute på golvet och vi har en liten sovalkov i stället!

Så i stället för ett nystädat kök med nya vitvaror sitter jag här i röran och det gör mig inte ett dugg! Maten är ju bra till i alla fall och vi HAR mat OCH nya vitvaror. Och det finns elektriker. Och jag har en händig man som fixar resten!

storfamilj

Ett bevis på att man har stor familj är att när man dukar för lunch och vi är 6 st som ska äta så tänker man: vi är inte så många idag....

Jag njuter verkligen av att ha en stor och bullrig familj omkring mig.

Som just nu. Vi sitter vid köksbordet, nån lyssnar på musik, Moa sminkar lillasyster, F laddar hem spel på sin platta, jag funderar på om vi ska ha nån middag idag...

För en stund sen var det fullt pådrag här på köksgolvet då Moa och Zeinab brottat ner Maria för att tvångsplocka ögonbryn som straff för att hon retats. Sånt är helt underbart trots att det är högljutt!

Vi pratar och skrattar och bråkar och är arga. Vi kramas och gråter och skriker och vi har ofta roligt!