Detta karga landskap. Nu just innan regnen brunt och torrt.
Jag vet inte varför detta tar tag i mig som det gör!
I dag har vi åkt genom Juda öken ner till Jeriko. På bergen ovanför staden sägs platsen vara där Jesus frestades av djävulen. "Tillbe mig och jag ska ge dig allt". Men Jesus svarade att Han inte skulle tillbe nån annan än Gud.
Öknen kanske visar oss våra svaga punkter. Det är kanske i torra tider i livet som vi frestas och prövas. Kan det vara så att ökentider är viktiga tider för att vi ska formas till den vi var tänkta att bli?
Jag önskar att jag ska kunna stå stadig i frestelser och torrtid i allafall. Och efter torka kommer regn och då sägs det att öknen här grönskar och blommar!