måndag 2 januari 2017

januariljus


Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag älskar januari!
Framför allt är det ljuset i januari som jag älskar, det är inte mycket ljusare än i december men det är ett annat ljus. Det är ett ljus som liksom pekar framåt mot sommaren!

Fortfarande är jag helst inomhus men nånstans inom mig börjar längtan ut att spira och jag vet att i slutet av mars då går jag ur idet!

lördag 31 december 2016

summering

Ännu ett år att lägga till handlingarna. Och ett år som varit bra! Bra på många sätt!

- Vi blev en till i familjen
- Vi gifte bort en son
- Vi (eller rättare sagt min händig man) byggde klart vårt uterum
- Äldste sonen träffade sin Emma
- Äldsta dottern började plugga igen
- Näst äldsta dottern flyttade hem till Norsjö igen och ihop med Johannes
- Näst yngsta dottern blev Norsjöskolans lucia i en tid då en del tycker att Lucia ska vara blond och vit
- Jag började sjunga gospel igen efter fem års uppehåll
- Jag var till Finland på stickläger
- Jag åkte till Israel med min vän Marie
- Vi har firat bästa julen på länge och fått bästa julklapparna på länge

Så summa summarum: Ännu ett BRA ÅR!

Jag brukar inte ge nyårslöften men i år har jag två som jag garanterat kommer att infria:

- Jag ska sticka ännu mer detta år, både smått och stort!
- Jag ska promenera dubbelt så mycket som jag gjort i december! (Det är enkelt för jag har bara varit ute på en endaste promenad och det i dag!)

Sen var det önskningar inför 2017: Att alla i familjen och vår närhet ska få ha det lugnt och bra!! Vad mer kan man önska?

Gott slut och Gott nytt år!!


tisdag 8 november 2016

genom öknen

Har jag berättat att jag fascineras så av öknen?!
Detta karga landskap. Nu just innan regnen brunt och torrt.
Jag vet inte varför detta tar tag i mig som det gör!

I dag har vi åkt genom Juda öken ner till Jeriko. På bergen ovanför staden sägs platsen vara där Jesus frestades av djävulen. "Tillbe mig och jag ska ge dig allt". Men Jesus svarade att Han inte skulle  tillbe nån annan än Gud.

Öknen kanske visar oss våra svaga punkter. Det är kanske i torra tider i livet som vi frestas och prövas. Kan det vara så att ökentider är viktiga tider för att vi ska formas till den vi var tänkta att bli?

Jag önskar att jag ska kunna stå stadig i frestelser och torrtid i allafall. Och efter torka kommer regn och då sägs det att öknen här grönskar och blommar!



söndag 6 november 2016

upp och ner och upp igen

Efter en lång resdag har vi landat på hotellet. 2 timmars slappande innan middag och påföljande samling med bibelstudie inför morgondagen.

Flygresan gick utmärkt förutom att kaptenen glömde bromsa för en vägbula... eller var det jätteturbulens? Hela planet krävde till ordentligt!
Flygplatsen i Tel Aviv är fin men kön till passkontrollen tog ca 90min...
Väl ute och ihopsamlade klev vi på bussen upp mot Jerusalem. Denna sträcka är så märklig, den tar liksom andan ur mig. Att komma vägen upp mot denna stad, en väg full av historia, gör att det sjunker in: nu är jag här igen!




fredag 4 november 2016

och så infann sig friden!!

Äntligen kom friden över mig!
Senaste veckan har jag gått på överväxeln hela tiden eftersom min pappa blev akut sjuk och inlagd på sjukhus. 
Samtidigt har mannen jobba MYCKET, detta för att kunna vara ledig en vecka nu när jag åker på semester. Och dessutom är det höstlov med allt vad det innebär! Och till allt annat så började katten hoppa på tre ben!

Men NU:
Allt är packat eller åtminstone brevid väskan, det enda jag saknar är mina solglasögon! Dom bör ligga i mannens bil...hoppas jag!
Yngste sonen är hos sin extrafamilj.
Tjejerna har åkt på disco och pappan tar hem dom sen han slutat jobba!
De hemmavarande killarna ser på film och äter chips.
Katten har ett sår men verkar inte lika besvärad nu.
OCH MIN PAPPA ÄR HEMMA IGEN OCH FÅR TILLSYN FLERA GÅNGER OM DAGEN!

Så i morgon 11.15 lyfter vi från Skellefteå Airport till Arlanda. Där får vi vackert vänta till söndagmorgon ca 06.00 innan vi lyfter mot Tel Aviv! (Nåja det blir sova på Rest&Fly så det går ingen nöd på oss)

Jag är oändligt tacksam till min familj som låter mig dra iväg så här! 

(En bild från hemresan från New York, förra årets semester)




onsdag 5 oktober 2016

livsval

Åkte förbi ett område med bostadsrätter i Skellefteå häromdagen. Ett fint område med nya hus på södra sidan om älven och med utsikt över Landskyrkan. Jag har ibland tänkt att där skulle jag vilja bo om vi skulle flytta till stan.
Nu ska vi absolut inte flytta till stan. Tänk er 7 personer i en bostadsrätt bland folk i vår egen ålder!! Vilken skräck för dom tänker jag :-)

Och det är just det! Vi kommer aldrig att bli som "folk i vår ålder". Vi kommer inte att ha utflugna barn och kunna leva på det sättet. Vi har fortfarande lågstadiebarn i huset trots att vi är 55 och 59 år gamla!

Men vi lever vår livsdröm i stället och då får vi offra annat. Och vi lever den livskallelse vi tror vi fått och från den finns ingen pension!
Hörde en gång - ja det var faktiskt strax innan tjejerna flyttade hit dvs 10 år sen - om en kvinna som varit missionär i nått land i många år. Nu var hon i 80-årsåldern och på väg ut igen. Hon sa att den dag Herren sa till henne att sluta skulle hon göra det men inte förr. Det tog jag till mig!

Vi trodde vi var klara, att vi inte skulle ha fler placeringar men tydligen var det inte så! Och det är som det ska! Det var en till som skulle hit till oss. Nu vågar jag inte säga att det är sista för det får vi se! 

Självklart finns det dagar då jag tänker: hur tänkte vi? Och dagar då jag längtar efter att vara som andra, konstigt vore det annars! Men oftast är jag så nöjd och tacksam över mitt liv!

Vi har alla vår egen väg att gå. Vårt livsval och livsväg ser ut så här och då får vi i stället välja bort saker.  Och det är som det ska! Vi vill fortsätta på vår väg eftersom vi tror att Gud själv gett oss uppdraget! 

Vilken väg är din? Har du hittat den? 

  

söndag 25 september 2016

sverige

Igår var ledargruppen i vår församling samlade för att jobba med visions- och målsättningsfrågor. En sak vi pratade om var begreppet omsorg. Vi har tidigare sagt att vi vill vara en församling där omsorg om medmänniskor är viktig.
Vi fick i uppgift att tänka på vår församlings omsorg och jämföra med ett land. Det var inte helt enkelt och det kom upp olika länder bl a Sverige. Tryggt land, fritt land osv

I dag lyssnade jag på en hörbok där handlingen utspelar sig förra hösten då flyktingvågen nådde vårt land. Då uppvisade vanliga människor en otrolig värme och ställde sig upp för dessa människor men sen hände något. Regering och riksdag fattade beslut om stängda gränser och stopp för människor att komma hit. Rasismen ökade. Sverige blev ett iskallt land upplevde jag.

Kanske hade jag denna bild för ögonen när nån sa Sverige och jag kunde inte riktigt se det goda.

Men Sverige är ett gott land! Vi lever gott. Vi har det bra. Visst finns fattigdom även här men det finns också ett stark välfärdstanke sen långt tillbaka. Vi har ett klimat som gör att vi slipper stora naturkatastrofer, vi har allemansrätten som gör att vi får ströva fritt i skog och mark och ta för oss av vad naturen ger.

Sverige är nog en bra bild på hur vår församlings omsorgsförmåga skulle kunna bli. Vi är inte där men på väg. Vi kan nog vara en värmekälla när kylan från främlingsfientlighet tränger på. Vi kan nog bli ett ljus för den som lever i psykisk ohälsa eller är drabbad av andra svårigheter. Vi kan nog vara en gemenskap för den som är ensam eller för den som söker något mer i livet. Vi kan nog det om vi låter Jesus vara Herre och leda oss rätt!

Dagens skogspromenad blev en påminnelse om att trots att hösten är här så väntar våren om ett antal månader precis som det alltid varit. Vi är inte på väg in i evigt mörker och kyla! Vi går mot ljuset trots att mörkret väntar nu. Och dessutom får vi njuta av VARJE tid!




torsdag 22 september 2016

familjehem?

Var ute och körde med den äldre 8-åringen häromdagen. Han är en killen som har många kloka tankar.
Nu frågade han mig: mamma, varför är vi familjehem?
Det är en fråga som nog alla barn kommit med nångång men på olika sätt. Nu har vi ju ett nytt barn i familjen igen sen ca 3 månader tillbaka så det är väl kanske ännu mer aktuellt. Dessutom är det första gången för F att få ett nytt barn i huset - förra gången var det ju han!

Jag drog det hela som jag brukar: vi fick ju inga biologiska barn och sen Emmy och Anton kommit kände vi att vi hade utrymme för fler och så vidare. Och sen sa jag att alla barn som bor hos oss är ju med i familjehemsarbetet för det är dom verkligen! Jag tror han blev nöjd med samtalet!

Men det jag sen kände så starkt var just detta: varför är VI familjehem? Han ser sig själv som en del av vår familj trots att han har sin egen, biologiska familj OCH han ser sig som en del av familjehemmet Holmlunds! Det är stort! Otroligt stort!




måndag 22 februari 2016

kärlek!!

Vår älskade grannflicka Frida fyllde 2 år i lördags. Vi har fått förmånen att känna henne sen dag 3 då dom kom hem från BB och tittade förbi. Det gör ju verkligen att hon har en speciell plats i hjärtat och jag älskar henne (och hennes syster så klart) så otroligt mycket!

Kom att prata om detta i helgen och min vän sa något om att hon tyckte det var fascinerande att jag kunde uttrycka mig så om ett grannbarn.
Jag började tänka att det kanske handlar om att vi inte har biologiska barn, och har man inte biologiska barn får man inte heller biologiska barnbarn... för jag anar att mina känslor för Frida och Ronja är lika starka som för ett barnbarn! Givetvis beror det ju på deras föräldrar som så självklart låtit oss bli en del av tjejernas liv men det beror ju också på hur mycket jag är beredd att älska någon annans barn.

De barn vi fått förmånen att ha i vårt hus är givetvis älskade. Högt älskade. Och jag tror att det är som med biologiska barn, vi älskar dom på lite olika sätt!

I bibeln står kärleken som ett bud. Och jag tror vi kan bestämma oss för att älska. Det handlar inte alltid om starka känslor utan mer som ett viljebeslut. 




fredag 12 februari 2016

på gång igen

Bland det vackraste och finaste jag vet är att se på barnen när de sover!
Var just upp och tittade till våra fina småkillar. Båda sov gott i sina rum med gosedjuren i famnen, trötta efter en dag med skidåkning i skolan och utelek hemma. Kvällen avslutades med en hockeymatch i köket med tillhörande slagsmål utan handskar. Dom har ju sett hur man gör i SHL-matcher!

Våra barn - lånebarn. De är dessa som gör livet så stort och fantastiskt. Att få se hur dom utvecklas på alla områden är helt enormt. Att få ett allahjärtans-kort av en liten kille som säger att han älskar mig är bättre än att vinna på alla världens lotterier. Vi lever ett högkvalitativt liv helt enkelt!!!

I dag har vi haft besök av en organisation som jobbar med familjehemsplaceringar, lite tuffare sådana. Vi är alltså på gång igen. Kalla oss tokar eller galna eller vad ni vill. Vi vet att vi inte är klara med detta än och då kör vi på.

Att börja fundera i banorna att bli fler i huset är en process men för oss kom det plötsligt denna gång. Plötsligt en dag insåg vi båda att det är dags igen. Svårt att förklara men hjärtat har utrymme och vi har både erfarenhet, utrymme och förmåga att hjälpa nån mer som behöver bo i familjehem.

Så nu har vi slängt ut några krokar. Vi får se när det nappar helt enkelt! Det är som vanligt jättespännande och skrämmande och roligt på samma gång. Men vi vet att vi går rätt.


torsdag 31 december 2015

tjugohundrafemton

Ännu ett år tillända och det är dags för sammanfattning:

Ett år då det inte hänt så mycket förutom att vi börjat bygga ut huset!
Alltså ett mycket bra år!

Men några punkter:
Två trippar till huvudstaden, först ensam och sen med Maria.
Pojkarna har börjat skolan! Både den störste och de små!
Jag har varit till New York med Emmy och Moa.
Stickläger i Kalix var en höjdare även detta år.
Moa har flyttat till Arjeplog.
Vi har firat en skön och avkopplande jul!

Gott slut och Gott Nytt År alla läsare!






tisdag 29 december 2015

mallig!

Pratade med min vän Marie häromdagen och kom in på ordet "mallig"! Ett gammalt ord som inte används så mycket nu. I detta fall var det jag som var lite mallig.

Mallig betyder enl Wikipedia: 
1. Att i alltför stor utsträckning tala om hur bra man är själv
2. En som anser dig vara bättre än alla andra

Nu var det kanske inte så illa och jag tänker att ordet "lite" är viktigt när det gäller att vara mallig. Lite mallig kan man få vara utan att anse sig vara bättre än alla andra.

Nu kanske ni undrar varför jag var lite mallig. Jo Marie hade en sån snygg kofta på sig som jag har stickat :-).
År varsågoda, här kommer en kavalkad över saker jag stickat under året och som jag är mallig över :-) Högst osorterat och ofärdigt på bilderna. Dessutom är det många par sockor som inte blivit fotograferade. Och allt är jag mallig över. Eller jag ser på det jag gjort och jag är nöjd. Så gjorde ju Gud också faktiskt :-).












söndag 13 december 2015

förlåt

Mötte en person häromdagen som för många år sen gjorde mig ordentligt illa. Så illa att det senare präglat hela mitt liv.
Under många år trodde jag att det var över och att jag förlåtit men i och med utbrändhet så kom allt igen och jag insåg att jag var inte alls klar med detta.
Men för ca 10 år sen var jag ute i skogen och gick. Jag tänkte på denna person och som en blixt från klar himmel kom det: JAG FÖRLÅTER HENNE!
Jag kan inte förklara det, det kändes som om en stor börda bara lyftes av mig och sen har jag aldrig haft problem att möta henne. Idag har vi en vanlig bekant-relation!

För ett par år sen lärde jag mig en sak av min dotter. Hon hade blivit kränkt på ett väldigt hemskt sätt och mådde dåligt i månader. Men en dag ringer hon mig och säger: "mamma, jag har förlåtit personen för den ska inte få ha den makten över mig!"

Och där har vi en stor sanning! När vi inte förlåter någon så har den fortfarande en negativ påverkan i våra liv. Och den andra sanningen är att om jag inte förlåter så kan aldrig den personen bli fri heller.

I bibeln står en hel del om förlåtelse och det mesta handlar om att vi ska förlåta, inte om att vi ska be om förlåtelse. Det är också viktigt men jag tror att det är ännu viktigare att förlåta.
Om jag behöver förlåta någon så är det ju den som gjort mig illa, då är det den som skulle ha behövt säga "förlåt". Därför är att förlåta så mycket större!

Petrus frågar Jesus: "Hur många gånger ska min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så många gånger som sju gånger?"
I våra öron låter det som att ge otroligt många chanser eller hur?!
Men Jesu svar är inte vad vi skulle vänta oss: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttiosju gånger"

Det sätter saken på sin spets...  Och i förlängningen handlar det ju om hur Gud ser på oss och våra snedsteg... Han förlåter ännu mer än sju gånger sjuttiosju gånger!

Tillbaka till min berättelse i början. När jag möter henne ser jag att hon fortfarande bär på denna börda och jag tror att det handlar om att hon inte förlåter sig själv. Och jag önskar henne den befrielsen för det skulle nog förändra hennes liv totalt! 
Och jag önskar att hon kunde se att JAG förlåtit henne.



fredag 20 november 2015

tänder ett ljus!


Denna dagen - ett liv, sa farbror Melker i Saltkråkan.
I dag då det plötsligt gick upp för oss att Boliden ligger i världen och inte bara i Skellefteå kommun i norra Västerbotten.

Denna dagen vägrar jag dras med i förfasandet, vägrar jag snacka skit, vägrar jag vara rädd.

Denna dagen bestämmer jag mig för att vara glad, lycklig och tacksam!
Tacksam över att snön äntligen kommit och det är så vackert ute att jag nästan tappar andan.
Glad över att huset luktar såpa!
Glad över att våra småprinsessor kommer och fikar med oss (jag har bakat bullar bara därför att minsta prinsessan älskar mina bullar!)
Glad över att en dotter fått tillgång till sin lägenhet, en annan dotter ska på finmiddag i morgon och för att sonen köpt ett nytt piano!
Jag gläds med gänget som nyss körde förbi på fyrhjulingar på väg till Vildmarkscampen för god mat och trevligheter (såg hur nån sladdade med fyrhjulingen och skrattade högt!).
Jag är så  tacksam för att vi håller på att bygga ut huset och för att min man är så grymt händig att han gör allt själv!
Tacksam över allt som vi tar förgivet men som inte är det överallt: mat, vatten, kläder...
Och LYCKLIG! 
Lycklig över att jag är Guds barn!
Lycklig över min man och våra barn! (Tänk att vi som ofrivilligt barnlösa har 8 barn!!)
Lycklig över att jag blivit helt befriad från vinterdepressionen som plågat i många år!

Jag skulle kunna fortsätta med fler saker för jag tror det är viktigt att tänka på ens liv i såna termer.

Så denna dagen - ett helt underbart och fantastiskt liv! Lev nu, lev idag, det är det enda vi har!!





onsdag 18 november 2015

mat


I dag har jag kokat älgköttsoppa. Eftersom mannen jobbar skulle vi vara "bara" fem till middag så jag tog upp en - i mitt tycke -liten påse med benkött. Kokade köttet i drygt fyra timmar och sen gjorde jag soppa. Det blev ju som vanligt en full kastrull som skulle räckt till minst 8 personer. Nu gör ju inte det något för då har vi lunchrester nån dag.

Men jag undrar om jag nångång kommer att kunna laga mat för fyra personer igen? Det blir i princip alltid så att det räcker till åtta, tio personer.

Våra barn har alltid vetat att dom kan ta hem kompisar på mat och ofta är vi ju nån fler än familjen som äter. 
Så vill jag ha det! 
Jag tycker om att bjuda och jag tycker om när det är vardagsokomplicerat: ställa fram en tallrik till och göra plats vid bordet för den som kommer!

Så välkommen! Det finns alltid mat eller fika :-)



onsdag 11 november 2015

helgen

Lite bilder från helgen i Kalix. Vi hade så trevligt, inga sura miner nånstans!

måndag 9 november 2015

dagen efter...

... och jag sitter här och försöker komma hem till vardagen igen.
Helgen har varit GOD! Det jag framför allt kommer att minnas är alla fina, djupa och härliga samtal jag haft.
Just nu lyssnar jag på en Cd som var väldigt viktig under en svår period i livet och fastnar i en sång som jag ofta sjöng då. Den vill jag dela, den är till DIG idag!

Kirk Franklin Hold me now http://youtu.be/jYY9SYholSo

onsdag 4 november 2015

nördigt?

Vi går igång på olika saker. Som en vän som skickade en låt med massor av coola pianoackord. Eller grannen som drömmer om att styra växthuset med mobilen.

Själv går jag igång på stickning och garn. Kan sitta i timmar och kolla in bästa communityn Ravelry där man kan hitta massor av beskrivningar och garn och allt som hör stickning till. Kan gå länge i garnaffärer och bara klappa och lukta på garn. Mest går jag igång på ullgarn, ja lingarn funkar också och silke inte att förglömma. Och i sockgarner får det finnas syntetfibrer för hållbarhetens skull men sällan eller aldrig köper jag rena syntetgarner. Dom har inte känslan jag söker.

Och visst är man en nörd när man kan sitta en hel eftermiddag och pröva sig fram till rätt stickfasthet, dvs sticka en lapp, riva upp, sticka igen, riva upp, sticka igen osv tills man får rätt mängd maskor till modell och garn.

Och visst är man en nörd när man har stickböcker och tidningar på pianot tillsammans med nothäften!

I morgon åker jag bort. Till Kalix på STICKLÄGER!!! Åker buss hemifrån kl 07.00 och kommer hem på söndagafton. Och jag ska sticka HELA TIDEN förutom då jag äter och sover.  Jag ska umgås med andra nördar och klappa garn och köpa garn och göra annat garnrelaterat. Och jag ska njuta hela tiden! Stickningar är planerade, påbörjade och packade men annat har jag inte packat än för det går ju fort, det är ju bara att stoppa ner kläder! Att välja projekt är en lång process vet ni!

Ska försöka underhålla er med lite blider under helgen!




fredag 16 oktober 2015

det var ju som igår!!!

När jag hittar en bild av barnen som små känns det som om tiden gått så grymt fort! Det var ju som igår! Och ändå är det mer än 24 år sen!!


Och mina tankar går på: tänk att vi som inte fick några barn har så många idag! Tänk att just jag fick bli mamma till så många som redan har en annan mamma! Och tänk att det spelar så liten roll om man har en eller flera mammor!
Jag är lyckligt lottad som får leva så här! Vara 54 år och fortfarande ha huset fullt med barn!
Självklart har vi fått försaka annat för att leva detta liv men det är värt varenda sekund!

söndag 4 oktober 2015

dagens äventyr!

Vaknade, duschade och drog ut på stan igen för en god brunch på Le Pain Quotidien. Sen en lång promenad till the High Line http://www.thehighline.org/visit, sen Chelsea Market och vidare med tunnelbanan till färjan förbi Frihetsgudinnan mot Staten Island. Och tillbaka igen! Ni vet, det går undan med Emmy som ciceron!

Sen shopping här och där, en fantastisk lunch/middag på Organic Grill och mer shopping och promenerade.

Nu ligger jag på sängen och vilar benen och resten av kroppen! I morgon blir det mera äventyr!
Och förresten, det har nästan varit uppehållsväder idag!!