... så har vi varit gifta i 30 år. Hur fort har inte det gått? Vi fattar ingenting!
Men som jag tidigare nämnt så har jag världens bästa man och jag hoppas på många långa år tillsammans!
När vi gifte oss jobbade han som snickare och luktade ofta trä. Sen skadade han sig och har jobbat med annat, nu som behandlingsassistent.
Men just nu har han semester och då luktar han som när vi var nygifta: trä!! För han jobbar på med att brädfodra huset klart!
tisdag 10 juli 2012
söndag 8 juli 2012
ett möte
Mötte en liten människa som verkligen gjorde mig glad i fredags kväll. Han satt 2 bänkar framför mig på nattmötet i stora tältet på Lappis. En liten herre i jeans och DC-skor som satt mellan sina föräldrar, ja stod upp på bänken ibland också.
När han vände sig om såg jag att det var en liten speciell kille och han mötte min blick stadigt och besvarade leenden och lite ögonblink.
Senare blev jag ensam på min bänk och då kom han och satte sig. Han berättade att han hette Josef och var 5 år och att hans storasyster målat hans naglar i silverfärg. Ja, färgen såg jag själv ;-).
Tänk att ett sånt möte kan göra hela kvällen ljus och glad. En öppenhet som gick rakt in i hjärtat på mig och som jag kommer att bära med mig länge, länge!
Ett annat möte som också kände i hjärtat var när vår senaste stötte ihop med sin dagis-bästis Vilgot! Två fyraåringar som bara tycker sååå mycket om varandra och som inte förväntat sig att mötas på Lappis!
När han vände sig om såg jag att det var en liten speciell kille och han mötte min blick stadigt och besvarade leenden och lite ögonblink.
Senare blev jag ensam på min bänk och då kom han och satte sig. Han berättade att han hette Josef och var 5 år och att hans storasyster målat hans naglar i silverfärg. Ja, färgen såg jag själv ;-).
Tänk att ett sånt möte kan göra hela kvällen ljus och glad. En öppenhet som gick rakt in i hjärtat på mig och som jag kommer att bära med mig länge, länge!
Ett annat möte som också kände i hjärtat var när vår senaste stötte ihop med sin dagis-bästis Vilgot! Två fyraåringar som bara tycker sååå mycket om varandra och som inte förväntat sig att mötas på Lappis!
tisdag 3 juli 2012
30...
...år här vi varit gifta. I dag. Hur kan 30 år gå så fort? Max 10 känns det som!
Men jag är så oändligt glad och tacksam att jag hittade en sån man som Tomas. Han är bäst! Och jag vill leva med honom i många år till.
måndag 25 juni 2012
51
onsdag 20 juni 2012
ögon känsliga för grönt
Läste just på en väns sorgeblogg och påmindes om denna tid för 24 år sen. Då hade vi just förlorat vårt första barn, Evelina, och livet var mörkt.
Men ändå, när jag tänker efter, minns jag denna sommar som grön. Jag minns spireabuskarnas blomning nedanför balkongen där jag satt och lyssnade på hur Lill Lindfors sjöng "Den blomstertid nu kommer". Jag minns hur grönt allt var när det regnade. Jag minns en härligt varm midsommar vid en liten sjö där vi badade gång på gång på gång.
Det är konstigt hur en mörk tid ändå kan vara så intensivt fylld med färg och med sommar. Som om ögonen blivit mer öppna av att gå igenom denna fasansfulla förlust. Kanske var det där min kärlek till sommaren och trädgården ändå började spira...
Men ändå, när jag tänker efter, minns jag denna sommar som grön. Jag minns spireabuskarnas blomning nedanför balkongen där jag satt och lyssnade på hur Lill Lindfors sjöng "Den blomstertid nu kommer". Jag minns hur grönt allt var när det regnade. Jag minns en härligt varm midsommar vid en liten sjö där vi badade gång på gång på gång.
Det är konstigt hur en mörk tid ändå kan vara så intensivt fylld med färg och med sommar. Som om ögonen blivit mer öppna av att gå igenom denna fasansfulla förlust. Kanske var det där min kärlek till sommaren och trädgården ändå började spira...
måndag 18 juni 2012
skitsnack
En sak jag funderat över mycket senaste tiden är detta med skvaller och skitsnack.
Det är något vi alla hemfaller åt lite nu och då men till vilken nytta? Finns det nån nytta med skitsnack? Nej jag tror inte det för det gagnar ingen!
Ett exempel: fick höra en sak om en nära bekant av en annan nära bekant. En sak som jag egentligen visste och anat men aldrig hör sägas rakt ut. Detta gjorde att min bild av denna människa förändrades till det sämre. Nästa gång vi sågs såg jag personen på ett mycket negativare sätt.
Vem gagnade detta? INGEN! Varken den som berättade för mig, jag själv eller den som förtalades fick något positivt ut av detta.
Jag kan känna att jag vill inte alls höra negativa saker om andra. Och lika fullt hamnar jag i det ibland. Om det är en grupp människor som skitsnackar kan man ju faktiskt gå därifrån men är man två så är det svårare.... och då är det så lätt att hänga på för att samtalet ska fortsätta på nått sätt...
Senaste veckan har jag 2 gånger misslyckats katastrofalt i min intention att inte skitsnacka och båda gångerna kände jag efteråt att VARFÖR!!?? Jag har inte nån anledning att prata på andra eller "stjäla deras heder" som en klok man uttryckte det. Den jag pratar om har inte en chans att försvara sig och vet inte heller att snacket går!
Jag har bestämt mig för att jag vill inte säga negativa saker om andra och inte heller höra negativa saker om andra! Visst, jag misslyckas hela tiden men hur skulle det vara om jag inte bestämt mig?
Tänk om du också skulle bestämma dig. Och du, och du och du och du?! Jag tror vi skulle få en betydligt trevligare värld att leva i!
(bilden föreställer mina skitiga fötter ;-))
Det är något vi alla hemfaller åt lite nu och då men till vilken nytta? Finns det nån nytta med skitsnack? Nej jag tror inte det för det gagnar ingen!
Ett exempel: fick höra en sak om en nära bekant av en annan nära bekant. En sak som jag egentligen visste och anat men aldrig hör sägas rakt ut. Detta gjorde att min bild av denna människa förändrades till det sämre. Nästa gång vi sågs såg jag personen på ett mycket negativare sätt.
Vem gagnade detta? INGEN! Varken den som berättade för mig, jag själv eller den som förtalades fick något positivt ut av detta.
Jag kan känna att jag vill inte alls höra negativa saker om andra. Och lika fullt hamnar jag i det ibland. Om det är en grupp människor som skitsnackar kan man ju faktiskt gå därifrån men är man två så är det svårare.... och då är det så lätt att hänga på för att samtalet ska fortsätta på nått sätt...Senaste veckan har jag 2 gånger misslyckats katastrofalt i min intention att inte skitsnacka och båda gångerna kände jag efteråt att VARFÖR!!?? Jag har inte nån anledning att prata på andra eller "stjäla deras heder" som en klok man uttryckte det. Den jag pratar om har inte en chans att försvara sig och vet inte heller att snacket går!
Jag har bestämt mig för att jag vill inte säga negativa saker om andra och inte heller höra negativa saker om andra! Visst, jag misslyckas hela tiden men hur skulle det vara om jag inte bestämt mig?
Tänk om du också skulle bestämma dig. Och du, och du och du och du?! Jag tror vi skulle få en betydligt trevligare värld att leva i!
(bilden föreställer mina skitiga fötter ;-))
söndag 17 juni 2012
z:as senaste
Vår Z förgyller tillvaron på många sätt och bl a genom att komma med roliga uttalanden. Som när största syster kom hem (Z var kanske 5 år) och lillasyster Z säger: Hej ditt lilla bajs!
Men det senaste var nästan oslagbart: Vi åkte runt i byn för att kolla in färger på hus eftersom vi ska måla. Vid ett hus påpekar jag att det är täcklasyr varpå Z säger: ASYL?? Bor det asylare här? Dom vill jag då aldrig träffa för såna är kriminella och tjuvar och så!
Till saken hör att hon själv är både invandrad och brun...
Men det senaste var nästan oslagbart: Vi åkte runt i byn för att kolla in färger på hus eftersom vi ska måla. Vid ett hus påpekar jag att det är täcklasyr varpå Z säger: ASYL?? Bor det asylare här? Dom vill jag då aldrig träffa för såna är kriminella och tjuvar och så!
Till saken hör att hon själv är både invandrad och brun...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)