inflation

Jag känner att det gått inflation i julmusik och julskivor. Köpte en ny igår som jag hört skulle vara såå bra och visst men inte berörde den mig så mycket med nya versioner av diverse gamla sånger och nån nyskriven. Faktum är att de nyskrivna kändes mer äkta än de gamla.

Jag älskar de gamla julsångerna där texterna talar om att Jesus födde till jorden, att Gud blev människa och kom hit till oss. Det handlar alltså inte om att jag inte tycker om sångerna. Det är nog detta att varje artist också ska göra en julskiva och sjunga "Stilla natt" eller nån annan klassiker. Och för mig blir det bara ord och toner tyvärr... Men ibland finns det också dom som lyckas göra mig berörd och här kommer ett exempel. En gammal psalm som jag älskar och i en version som berör:

is

I dag är det så där underbart vackert ute att man bara vill sitta inne med tjocksockor på och en filt att svepa in sig i! Det SER iskallt ut och katten vägrar att vara ute. Nu har han inget val eftersom jag bakar och hans favoritplats är just arbetsbänken... vill inte ha katthår i saffransbrödet!

Det är så härligt med denna vinter att jag faktiskt kan njuta av att inte behöva gå ut om jag inte måste! Jag känner inga utekrav utan jag kan boa in mig här i mitt ide!

Men som sagt vackert är det!

För ett par år sen såg jag en liten film som barnens kusin Johannes gjort, den tog tag i mig djupt därinne för den var så vacker och speciell. Igår hade han länkat till den på facebook och jag fick se den igen. Lika fantastisk denna gång!

Den är filmad här i byn nere vid älven en höstdag när isen lägger. Eftersom det är strömmande vatten blir det väldigt speciellt och framför allt ett speciellt ljud.

Se och lyssna och tänk på att den som skapade vår vackra värld också såg till att en sån sak som is, kyla och vinter blev något vackert och unikt!

nostalgi och sentimentalitet

Det är bara att erkänna, jag är INTE lagd åt det sentimentala eller nostalgiska hållet. Lever i mångt och mycket här och nu.
Visserligen har jag en förmåga att komma ihåg viktiga datum och årtal och minnas tillbaka men utan nostalgi eller sentimentalitet.

I kväll inträffade dock en sak som  kunde locka fram det sentimentala i mig - eller kanske hellre lite sorg över det som blev... och samtidigt glädje över det som skall komma i stället och glädje över ett klokt fattat beslut.

Jag är i princip född in i Missionskyrkan i Norsjö. Den är byggd i slutet av 50-talet och mina föräldrar flyttade in där i vaktmästarbostaden när dom gifte sig 1960. I juni -61 föddes jag och bodde där tills den dag jag som vuxen flyttade ut. Mina föräldrar bodde kvar där tills för 3 år sen, efter mammas död bodde pappa kvar själv.

Jag är liksom född in i församlingen också även om jag i tonåren själv fattade beslut om att följa Jesus. Det var söndagsskola och därifrån blev jag hemskickad för att jag pratade för mycket... Sen scouter, ungdomsverksamhet, sång och musik, kompisar mm. Otaliga är de gånger man smög sig in i kyrkan för att spela och sjunga när ingen annan var där. OCH tjuvspela på kyrkorgeln trots att det var lite förbjudet! Och som barn lekte vi syskon i kyrkan medan mamma städade!
Dessutom har vi många gånger firat jul i församlingsvåningen då vi var många och inte rymdes i lägenhetens trånga kök....

I Missionskyrkan är jag född och döpt. Där gifte vi oss och där döptes vår äldsta dotter. I Missionskyrkan bestämde jag mig för att jag ville vara kristen.

I kväll användes Missionskyrkan som kyrka för sista gången genom en Gudstjänst där kyrkan togs ur bruk. Som en symbol bars den stora bibeln som legat på förbundsbordet sen invigningen i mars 1958 ut; Missionsförsamlingen består men flyttar ut ur kyrkan.

Varför kanske nån undrar? Jo förra hösten drabbades kyrkan av en stor vattenskada i församlingsvåningen - källaren. Så stor att man fick lov att riva ut allt. Efter många funderingar så kom möjligheten att sälja till kommunen som behövde lokaler för ett boende för ensamkommande flyktingbarn. Ett mycket bra alternativ som församlingen tog.

Jag hade inte trott att det skulle berör mig så starkt att medverka i sista Gudstjänsten i mitt barndomshem - för kyrkolokalen var också hemma! Det blev så starkt med alla minnen och alla tankar på de äldre som varit med sen kyrkan byggdes. Och allt som påminde om mamma! Adventsljusstakarna i fönstren som hon putsade och gjorde fina varje år!

Och samtidigt känns det ju jättefint att kyrkan får bli något bra!
Gud bor inte i hus av trä och sten, står det i bibeln och att församlingen fortsätter att leva är väl ett bevis på det!

hjärtat

I bloggens underrubrik står att det hjärtat är fullt av kommer fram och just nu är mitt hjärta så fullt av glädjen över lillisens framsteg!
När han flyttade till oss fanns det många frågetecken, både i fråga om hälsa och i fråga om utveckling. Oron har funnits med hela tiden trots att han gått från frågetecken till utropstecken hela tiden.

Det som varit en stor oro är talet men där har han gjort sån enorma framsteg senaste halvåret så man blir bara lycklig. Tänk att han som inte pratade med mer än vokaler nu snackar på så vi faktiskt ibland måste säga att han ska vara tyst!! Visserligen pratar han "snarne oskeljut" dvs är inte helt lätt att förstå men lyssnar man så har han ett mycket rikt språk!

Sen har han hittat glädjen i att rita och måla. Dagens konstverk ser ni här. Pappan hade ritat en katt och då gjorde lillebror en också!

fryser

Fryser utanpå och inuti.
Känns som om jag aldrig kommer att bli varm igen...
Känns som om det aldrig blir nån förändring till det varmare...
varken utanpå eller inuti...

käääärlek!

Kom ner efter att ha nattat grabbarna och hittar följande lapp på väggen i trappen:

Och självklart gick jag direkt till kylen för att kolla vad hon hittat på....

det är äkta kärlek det!!!

undrens tid är ej förbi

Så var det 1:a advent! Nu börjar nedräkningen och en härlig tid med ljus och fester och jag är så glad att jag faktiskt känner så! För under många år har december varit en fasans tid då jag varit så nedgången och inte känt att jag orkar men ändå gått på för att jag måste. Men i år mår jag så bra och känner mig pigg trots mörker och vinter! Faktum är att jag nog fått uppleva ett under.

För ca 2 månader sedan fick jag förbön för att jag inte blev pigg från operationen jag gick igenom i september. Förbön via sms faktiskt! Och det hjälpte, jag blev så mycket bättre direkt! Och det fantastiska var att jag även fick en "bonus"! Mörkerdepressionen som jag lidit av sen utbrändheten och som jag medicinerat för under vintern försvann! Jag har inte ätit en tablett sen dess och känner mig glad och upplyft med tanke på mörker, kyla och juletid. All ära till GUD!!!