tisdag 7 januari 2014

äntligen!

I dag är det som vanligt hos Holmlunds igen.
En helt vanlig tisdag med larm som ringer 6.25.
Barnen i väg till skola och dagis och mannen till jobbet.
Emmy bor i sitt hus och Moa i sin lägenhet. Anton på jobb i Arjeplog och Simon i stan.
Och jag är hemma!

Precis som det ska vara men inte varit på ett helt år hos oss.

Det känns som om det senaste året varit en lång mardröm och jag vaknade ur den i morse...
Och tårarna vill komma när jag tänker på hur skönt det är med vardagslivet.
Tyvärr var det ingen mardröm, året som gått är på riktigt och det är lång väg att gå än men idag känns det i alla fall ljusare!

Och dessutom tittade solen fram lite, januarisolen som jag älskar!


söndag 5 januari 2014

vardagsrumsbord

På vårt vardagsrumsbord kan man hitta lite av varje. Kanske är det en bild på vad som händer hos oss...
Så här såg det ut i förmiddags: 
Skoterhjälm, som nån av småkillarna lämnat mitt i nån lek.
Bricanyl och läxböcker: Moa är hemma i helgen.
Bibeln: min.
Garnnystan: mitt nuvarande projekt.
Fjärrkontroller...
Nagelsax...
Julblommor...
Ja och så ringar från varma muggar så klart!

onsdag 1 januari 2014

nyårslöften...

...har jag inte gett på många år. Det brukar ändå inte funka.

Men jag vill önska, nyårsönska.

Jag önskar mig ett år med ro och frid i vår familj.
Ett år med gråveckor då inget händer, ett år då det värsta som händer är att pappan blir förkyld (för när en man är förkyld... :-)), ett år då vardagsglädjen dominerar.
Jag önskar mig några tillfällen då jag får sjunga och lovsjunga.
Jag önskar mig tid för hantverk och för att ställa i ordning mitt arbetsrum.
Och jag önskar mig tid för tanke och tid för bön och bibelläsning!


måndag 30 december 2013

ännu ett år

Bokslutsdags igen. Känns som nyss jag skrev det förra...

Detta året är det värsta i mitt hela liv! Känns som om jag skulle kunna sätta punkt där men jag ska ändå skriva lite mer.

2013, året då den nattsvarta sorgen präglade vår familj.
2013, året då en av döttrarna blev utsatt för våldtäkt.
2013, året då Tomas fick hjärtinfarkt och bypass-opererades.

2013, året då Simon blev pappa och vi fick förmånen att kalla oss farmor och farfar!
2013, året då vi köpte husvagn igen trots att jag sagt ALDRIG mer!
2013, året då vi blev vårdnadshavare till 3 av våra lånebarn!

2013, året då jag fick möjlighet att sjunga på ett nytt sätt och i det känna mig så rätt i livet!
2013, året då vi faktiskt skrattade tillsammans väldigt mycket!
2013, året då vår äldsta älskade dotter flyttade hem och flyttade ut igen till sitt eget nyrenoverade hus!

Summan av året...tja, vi lever och familjegemenskapen är viktigare än nått annat!

Gott slut och ett välsignat 2014 önskar jag er trogna läsare! Och vi går mot ljuset!!!




måndag 23 december 2013

julbön...

...från en trött mamma.

Gud, du som sänkte dig till att bli människa som vi, hjälp mig att se din storhet i stället för de ostädade huset. 
Hjälp mig att sätta fokus på Dig i stället för på maten och allt annat som ska fixas.
Hjälp mig att vara en kärleksfull mamma i stället för att irritera mig över barnen som bråkar och tjatar.
Och hjälp mig att orka trots förkylning och hosta.

Låt vår jul bli en fin högtid där vi firar Din födelsedag trots att sorgen gör sig påmind hela tiden.

Amen.

fredag 20 december 2013

färdas mot ljuset




Åkte hem från stan i eftermiddag precis när det mörknade. Eftersom vi bor i inlandet åkte jag mot väster där himlen fortfarande var ljus. En tanke kom: jag färdas mot ljuset!
Det var ju en sanning med modifikation för solen hade gått ner och nu är det lika mörkt i väster som i öster.

Men visst färdas vi mot ljuset! I morgon vänder det mot ljusare tider igen!

Och visst färdas vi mot ljuset för den dag vi slutar vårt jordelivet så får vi gå in i det eviga ljuset! Och vi får möta den vi firar i denna mörka tid - Jesus!




tisdag 17 december 2013

ett år...

Ja, så kom då dagen. 1-års dagen.
Att tiden gått så fort och ändå så oändligt långsamt.

Jag kommer nog aldrig - så länge jag har mina tankar någorlunda klara - i livet att glömma det telefonsamtal jag fick från Emmy måndagen den 17 december 2012:
"Mamma, Rickard ringer och säger att Robin varit med i en trafikolycka och omkommit..."

Robin fattas oss nått så otroligt! Hans plats är så grymt tom! Jag saknar honom så det gör ont!

Emmy håller just nu på att flytta in i sitt lilla bruna hus och jag tänker hela tiden att Robin borde fått vara med också! Han skulle ha älskat att renovera och greja och få till det! Men så blev det inte... och vi sörjer honom och vi sörjer med Emmy och med hans övriga familj!