vem älskar du?

Samtal mellan mig och lillekillen här i afton

C: Älskar du mig ;-)?
N: Näe!
C: Vem älskar du då?
N: Jag älskar pappa!!
C: Älskar du nån mer då?
N: Jo, Anton... och Richard och Rasmus och... ROBIN! (lite tystare) Robin är död.

Han säger inte så mycket om Robin men vi märker ju hur han tänker desto mer. Och självklart älskar man den som är död också! Kärleken dör ju inte tack och lov!

Tilläggas bör att jag känner mig inte det minsta åsidosatt :-)

födelsedagsmiddag

I dag skulle Robin ha fyllt 27 år. Vi firade med en middag helt i hans smak, inget taco-tjafs här inte utan MAKARONIPUDDING!!!

För övrigt börjar familjen här vara rätt sliten. Det märks på att barnen är trötta, förkylda och håglösa. Detsamma gäller mamman i huset.

Den kloka 11åringen var till läkaren idag. Hon har inte varit så pigg i veckan och har tungt med andningen. När dom kollat allt och vi väntar på läkaren igen säger hon: Mamma jag vet varför jag är så trött, det är det här med Robin...
Och hon har så rätt, det har tagit på oss alla och i sjukdoms- och influensatider så åker immunförsvaret i botten och vi blir småkrassliga alla.

gråter

Jag tror inte jag gråtit så här mycket förr i mitt liv trots att det hänt så mycket jobbigt tidigare också.
Det är som om jag sparat tårar och nu ska allt fram...

Jag gråter när jag steker köttfärs till tacos för att Robin inte tyckte att tacos var mat men som den präktige svärsonen åt han ändå :-)

Jag gråter när jag är på affär´n för att telefonen ringer och vi pratar om honom och om Emmys situation.

Jag gråter när jag hör skotern starta här utanför därför att Robin så ofta startat skotern och kört en sväng med lillekillen.

Jag gråter för att det är söndag och då brukar vi äta middag tillsammans innan Emmy och Robin måste tillbaka till stan.

Jag gråter för att jag saknar honom nått så otroligt! Å jag gråter för att Emmy förlorat sin Robin! Å jag gråter för att hans föräldrar och bröder förlorat så mycket, så mycket!!

Ja, usch vad jag gråter! Å just nu gråter jag för att jag skriver om att jag gråter!!

Å förresten saknar jag att han - som på bilden - behagade vila maten på golvet!

avsked

kloka ord

Efter en ovanligt jäktig morgon med väckning och iväg till dagis en halvtimme tidigare än vanligt och sen tandläkarbesök med 11-åringen körde jag hemåt och grät.
Jag grät över allt jobbigt och allt mörkt som händer och hänt...
Jag bad om en strimma av hopp för att om möjligt orka det jag måste orka med och framför allt en strimma av ljus in i vår dotters liv just nu.
Jag grät också över den hopplöshet jag känner och som gör att jag inte orkar ta itu med så mycket vilket får till följd att vi snart måste ha hit en saneringsfirma för huset gror igen!!! (kanske en lätt överdrift men så känns det!)
Och jag tänkte på allt jag MÅSTE ta itu med idag:  tvätt, tvätt och tvätt förutom all städning...

Så kom jag hem och satte igång datorn och läste på min vän Michaelas blogg där hon varje dag skriver så mycket bra och bl a Dagens kloka ord. I dag citerade hon någon vid namn Sidney J Harris som sagt detta:

Den rätta tiden att koppla av är när man inte har tid med det.

Och kanske är det så... jag tänker i alla fall försöka!

(Förresten, lägg märke till ljuset inne ibland tallens grenar, det är som om nån satt in en lampa där!!)

resande

Denna dagen har gått i resandets tecken. Och i efterdyningarnas tecken.

Det började med en natt med lite sömn och en väckarklocka som ringde 05.55. Sen skulle jag vara på busstationen 06.40 så det var rätt inspikat vad som skulle göras. En sak som inte var planerad var att plånboken plötsligt var försvunnen så jag sprang upp och ner och fram och tillbaka för att slutligen hitta den i handväskan i alla fall.
Så jag hann till bussen men väl där finns ingen plånbok i väskan! Panik för jag skulle på återbesök hos plastikkirurgen!!! Men det löste sig för jag hittade kontanter i väskan i stället!
Men stressen var redan ett faktum och hela vägen till Umeå funderade jag över hur plånboken kunnat hoppa ut och VAR den hoppat ut.

Väl framme smsar dottern att den ligger på soffan!!! Alltså, jag har letat och plockat upp och när jag hittade den stoppade jag inte tillbaka den!!!

Hade tid hos kirurgen 09.45. Fick komma in 09.30 så  innan jag skulle gått in så gick jag ut igen! På denna korta tid hann hon skriva en remiss för att ta bort "hundöronen" som hon kallade de kärlekshandtag som blev kvar på höfterna efter bukplastiken. Det görs med lokalbedövning.

Att det gick fort och fint hos läkaren gjorde att jag hann tillbaka till stan till 12.15.

Sen hann vi om hos begravningsbyrån med grejer som Emmy ville skicka med i kistan, en packning med bl a mobil, solglasögon, hörselkåpor, kläder, keps och Robins älskade skateboard.
Och sen vidare till StOlovsgården för att kolla inför minnesstund och därifrån vidare till Boliden och Bergteamet för att skriva på fler försäkringspapper.
Sen insåg vi att det var lika bra att åka tillbaka till Skellefteå för att få dom underskrivna och inskickade och sen bar det av hem mot Svansele igen!

Mycket hann vi med och flera glada besked fick Emmy idag ang försäkringar! SKÖNT!

Men skönast är att komma hem igen!!! Pust! För när man sovit lite och stressat mycket och känt en stor oro för var börsuslingen var är det skönt att i efterdyningarna hamna i soffan!!

sjunga

När livet är som det är kan jag känna ett stort sug efter att sjunga gospel. Gospeln har ju i många år varit "mitt" musikaliska språk och varför jag längtar just nu är nog för att då får jag sjunga med full röst, fullt ös!

Min kloka dotter tycker att jag borde söka gospelterapi hos min gamla kör Trinity! Och det vore nog terapi att få sjunga, på samma sätt som det för andra är motion eller annat som gör att man kan må bättre och i förlängningen komma ett steg vidare!