när världen växer

Ett utdrag ur kvällens samtal med en av 6-åringarna:

- Mamma, tänk om jag inte hör om brandvarnaren startar?

- Du hör den för den låter så högt.

- Men mamma, varför ska vi komma till er om det börjar brinna?

- För att du kan ju inte vara ensam kvar här om det brinner! Men sov nu.

- Mamma, ligg hos mig så jag får pilla i ditt hår.

- Okej, en liten stund. Förresten vet du vem som kommer i morgon? Mamma C! Vad ska ni göra då?

- Baka. Muffins tror jag.

- Men sov nu!

Efter lite hårpillrande hör jag att han slappnat av lite så jag förberder mig för att gå därifrån.

- God natt!

- Mamma, man kan ha strössel på muffins, det är gott!

Att vara 6 år är inte enkelt. Världen växer och man inser att man är ganska liten. Samtidigt är man ganska stor i sina egna ögon... Och jobbiga tankar växlar med roliga tankar väldigt fort!

vad ska folk tänka?

Jag är 53 år och jag bör våga stå för mina påhitt och ideer. Det gör jag oftast också. Men detta hade jag inte trott mig om och här har jag verkligen tänkt: vad ska den och den säga!! Vad ska dom tänka? Vågar jag? Är jag riktigt klok? Är det nödvändigt? osv osv osv.

Jag har gjort något jag faktiskt aldrig trodde jag skulle göra men frestelsen blev för stor när jag såg vad det handlade om.

Mina stora barn har peppat mig och tycker att det är helt rätt och okej och mina små tycker att jag är lite cool ;-).

Men till syvende och sist är det mitt eget beslut och som sagt, jag är 53 och gör som jag vill oavsett vad andra tycker och tänker.

VAD HAR HON NU GJORT! tänker du kanske...

Jag har tatuerat mig!!!! Hos Sanna på Left Hand i Piteå!!! Hur roligt som helst men smärtsamt!!!

Vad det står? En del av ett bibelord som följt mig senaste åren... läs längst ner på bloggen så ser ni :-).

ingen sammanfattning...

... av 2014 på bloggen. Nej jag vill se framåt nu! Så det blir en önskan inför året som just startat!

- Jag önskar att vi ska få ett år och en framtid av glädje!

- Jag önskar att vi ska få fortsätta att vara så friska som vi är!

- Jag önskar att barnen ska få ha jobb eller studier som dom längtar efter och som passar just var och en!

- Jag önskar att jag ska få sjunga och utvecklas musikaliskt trots att jag fyller 54 till sommaren. Att musiken och sången ska få lite mer utrymme i livet igen!

- Jag önskar att jag ska ge mig själv tid till skapande i ännu större utsträckning, inte bara stickning utan även annat!

- Jag önskar att få komma ännu djupare in i tron på Gud och att bönen och lovsången ska få ännu större plats!

-Och jag önskar att kärleken ska få växa i allas våra liv!!

hjärtebarn!!!

Jag har inte haft förmånen att få några biologiska barn. Det blev inte så men vi har ju som sagt fått många barn ändå! Och mina barn är inte burna under mitt hjärta, dom bär jag I mitt hjärta.

Våra grannars småtjejer har flyttat in ordentligt i mitt hjärta också. Prinsessorna kallar vi dom! Den yngre är gudbarn till min dotter och då måste jag ju rimligen vara gudmormor ;-).

Den äldre är en tuff tjej som gärna leker tuffa lekar med våra småprinsar. N var inte helt på det klara med om R är flicka eller pojke vilket jag tycker är fräscht!

I alla fall, för nån vecka sen hade jag stickat ett par vantar till stora prinsessan. Ett par prinsessvantar med guldkronor på. När hon fick dom sa hon att hon skulle ha dom varje dag!!!

Häromdagen kom hon hit tillsammans med sin mamma. Det var svinkallt ute och hon var välklädd och när hon tog av sina tjocka handskar hade hon vantarna inuti. "se vad jag har!" sa hon och jag sa att det var roligt att hon ville ha dom på. "Ja, jag sa ju när jag fick dom att dom här ska jag ha varenda dag!" fick jag till svar och sen hade hon dom på inne hela tiden hon var här, t o m när hon fikade.

Gissa om hjärtat blir stort och varmt!

baksidan med moderskapet...

... kan stavas med tre bokstäver:

ORO

Och det är något jag får leva med! Mina barn skrattar åt mig och jag vet att oro inte tillför något positivt i tillvaron men likafullt är jag orolig. En i USA. En ute efter glashala vägar... osv i all oändlighet.

Suck!

mot ljuset!

Jag fick en textrad i huvudet här nyss: "på andra sidan midnatt". Googlade för att se vad detta var och det var en boktitel på nån bok jag aldrig läst eller läst i min ungdom.

I dag är vi på andra sidan midvinter och det var nog därför just dessa ord kom i mitt huvud. Årets längsta natt är till ända och nu kan det bara bli ljusare! Det dröjer ett tag innan vi märker det men det kommer! Och vi börjar den ljusare tiden med att fira jul!

När du går igenom tunga tider i livet känns det ofta som om det bara blir mörkare och mörkare. Som om du aldrig ska komma ut i ljuset igen. Men någonstans vänder det även där, du märker det nog inte direkt men plötsligt en dag inser du att ljuset övervunnit mörkret och nätterna blir kortare och kortare.

För mig har senaste året varit mitt sorgeår. När jag såg att barnen började komma på fötter vågade jag själv släppa fram den riktiga sorgen. Det har varit tungt och jag har varit trött, trött, trött. Dessutom har det hänt grejer även under detta år som tyngt ordentligt.

Men nu här i mitten av december började jag inse att dagarna blivit längre och nätterna kortare. Ljuset börjar övervinna mörkret!

Till dig som går igenom mörka tider vill jag säga: håll ut, du går mot ljuset!

2 år

2 år har gått...

2 år av grym sorg och saknad.

2 år av förändring.

Livet går vidare trots att man ibland inte vill. 

Livet rullar på trots att Robin saknas oss så det gör ont ibland. Och jag tror att han velat att det skulle vara så. Jag tror han är glad när han ser hur Emmy har det nu.

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️.