ovan molnen

Hemmafrun är på vift. Till kungliga huvudstaden. Äldsta dottern bjöd på resa för att hon tyckte att jag skulle vara med på Internationella Brottsofferdagen.

Så nu sitter jag redo i aulan på Norra Latin efter en skön hotellnatt och frukost. 

Resten av helgen blir hos svägerskan!

I går när jag flög såg jag stjärnorna tändas ovan molnen. Dom finns där trots att molntäcket över jorden är tjockt. Det känns bra att veta i tider av mörker känner jag...

Så är det nog i livet också; när allt känns mörkt och hopplöst och tungt finns det ett ljus bortanför det mörka som faktiskt vinner i längden!

det blir inte alltid som man tänkt sig...

... men vad spelar det för roll!!

Vår kyl och frys har gett upp. Och vår spis har gett upp.

Så i början av januari beställdes nytt vilket skulle levereras i onsdags. Inget kom och jag började efterlysa... det kom igår och som tur var så var vi hemma!

Glad i hågen började jag plocka ur för nu skulle det gamla ut och det nya in. Köksbord och golv var fulla av frysvaror. Spisen drogs fram och då upptäcktes första problemet: det var en annan kontakt på den nya spisen... så den står ute på bron fortfarande!

Så bar vi ut kyl och frys och kånkade in de nya. Då upptäcktes nästa problem: dom var 10 cm för höga för hålet!!!

Tur att vi har stort kök för nu står dom ute på golvet och vi har en liten sovalkov i stället!

Så i stället för ett nystädat kök med nya vitvaror sitter jag här i röran och det gör mig inte ett dugg! Maten är ju bra till i alla fall och vi HAR mat OCH nya vitvaror. Och det finns elektriker. Och jag har en händig man som fixar resten!

storfamilj

Ett bevis på att man har stor familj är att när man dukar för lunch och vi är 6 st som ska äta så tänker man: vi är inte så många idag....

Jag njuter verkligen av att ha en stor och bullrig familj omkring mig.

Som just nu. Vi sitter vid köksbordet, nån lyssnar på musik, Moa sminkar lillasyster, F laddar hem spel på sin platta, jag funderar på om vi ska ha nån middag idag...

För en stund sen var det fullt pådrag här på köksgolvet då Moa och Zeinab brottat ner Maria för att tvångsplocka ögonbryn som straff för att hon retats. Sånt är helt underbart trots att det är högljutt!

Vi pratar och skrattar och bråkar och är arga. Vi kramas och gråter och skriker och vi har ofta roligt!

när världen växer

Ett utdrag ur kvällens samtal med en av 6-åringarna:

- Mamma, tänk om jag inte hör om brandvarnaren startar?

- Du hör den för den låter så högt.

- Men mamma, varför ska vi komma till er om det börjar brinna?

- För att du kan ju inte vara ensam kvar här om det brinner! Men sov nu.

- Mamma, ligg hos mig så jag får pilla i ditt hår.

- Okej, en liten stund. Förresten vet du vem som kommer i morgon? Mamma C! Vad ska ni göra då?

- Baka. Muffins tror jag.

- Men sov nu!

Efter lite hårpillrande hör jag att han slappnat av lite så jag förberder mig för att gå därifrån.

- God natt!

- Mamma, man kan ha strössel på muffins, det är gott!

Att vara 6 år är inte enkelt. Världen växer och man inser att man är ganska liten. Samtidigt är man ganska stor i sina egna ögon... Och jobbiga tankar växlar med roliga tankar väldigt fort!

vad ska folk tänka?

Jag är 53 år och jag bör våga stå för mina påhitt och ideer. Det gör jag oftast också. Men detta hade jag inte trott mig om och här har jag verkligen tänkt: vad ska den och den säga!! Vad ska dom tänka? Vågar jag? Är jag riktigt klok? Är det nödvändigt? osv osv osv.

Jag har gjort något jag faktiskt aldrig trodde jag skulle göra men frestelsen blev för stor när jag såg vad det handlade om.

Mina stora barn har peppat mig och tycker att det är helt rätt och okej och mina små tycker att jag är lite cool ;-).

Men till syvende och sist är det mitt eget beslut och som sagt, jag är 53 och gör som jag vill oavsett vad andra tycker och tänker.

VAD HAR HON NU GJORT! tänker du kanske...

Jag har tatuerat mig!!!! Hos Sanna på Left Hand i Piteå!!! Hur roligt som helst men smärtsamt!!!

Vad det står? En del av ett bibelord som följt mig senaste åren... läs längst ner på bloggen så ser ni :-).

ingen sammanfattning...

... av 2014 på bloggen. Nej jag vill se framåt nu! Så det blir en önskan inför året som just startat!

- Jag önskar att vi ska få ett år och en framtid av glädje!

- Jag önskar att vi ska få fortsätta att vara så friska som vi är!

- Jag önskar att barnen ska få ha jobb eller studier som dom längtar efter och som passar just var och en!

- Jag önskar att jag ska få sjunga och utvecklas musikaliskt trots att jag fyller 54 till sommaren. Att musiken och sången ska få lite mer utrymme i livet igen!

- Jag önskar att jag ska ge mig själv tid till skapande i ännu större utsträckning, inte bara stickning utan även annat!

- Jag önskar att få komma ännu djupare in i tron på Gud och att bönen och lovsången ska få ännu större plats!

-Och jag önskar att kärleken ska få växa i allas våra liv!!

hjärtebarn!!!

Jag har inte haft förmånen att få några biologiska barn. Det blev inte så men vi har ju som sagt fått många barn ändå! Och mina barn är inte burna under mitt hjärta, dom bär jag I mitt hjärta.

Våra grannars småtjejer har flyttat in ordentligt i mitt hjärta också. Prinsessorna kallar vi dom! Den yngre är gudbarn till min dotter och då måste jag ju rimligen vara gudmormor ;-).

Den äldre är en tuff tjej som gärna leker tuffa lekar med våra småprinsar. N var inte helt på det klara med om R är flicka eller pojke vilket jag tycker är fräscht!

I alla fall, för nån vecka sen hade jag stickat ett par vantar till stora prinsessan. Ett par prinsessvantar med guldkronor på. När hon fick dom sa hon att hon skulle ha dom varje dag!!!

Häromdagen kom hon hit tillsammans med sin mamma. Det var svinkallt ute och hon var välklädd och när hon tog av sina tjocka handskar hade hon vantarna inuti. "se vad jag har!" sa hon och jag sa att det var roligt att hon ville ha dom på. "Ja, jag sa ju när jag fick dom att dom här ska jag ha varenda dag!" fick jag till svar och sen hade hon dom på inne hela tiden hon var här, t o m när hon fikade.

Gissa om hjärtat blir stort och varmt!