källsprång

Guds källa har vatten tillfyllest
för törstande kvinnor och män.
En källa med levande vatten
framväller så porlande än

Källa så klar vatten du har
tidernas torka aldrig dig når.
O huru väl, där är ro för min själ.
Vila mitt trötta hjärta där får.

Har krukan du tömt under färden
och allt vad du ägt givit ut?
O kom till den levande källan,
den flödar då andra tar slut

Hur ofta med svidande hjärta
och törstande ande du går.
Och märker ej källan i öknen,
där hälsa och svalka du får.

Dig vila, min vän, vid den källan
För fiendens hot där dig göm
Slå läger vid vattnet det klara
och jordlivets strider förglöm.

(Ida Björkman 1905)

 (bilden från Dans källor i norra Israel)