första dagen...

... på resten av ditt liv. Ett vanligt talesätt som nog dom flesta känner sig rätt blasé över...

Men jag läste i dag en gammal baksida på tidningen Dagen där Elisabeth Sandlund skriver:

"Så på måndagsmorgonen när jag cyklade över Tranebergsbron - det är då min privata morgonandakt äger rum - tackade jag Gud för att detta var den första dagen på resten av mitt liv som Han har planer för"

Och det klickade till i mig: så är det ju jag känner just NU! En tacksamhet och förväntan för vad framtiden har med sig. Från och med nu och framåt! Jag vet inte mycket, jag vet vad jag inte ska göra i höst och jag vet en del saker som jag troligtvis ska göra men den enda tid jag har är NU. Allt annat vilar i Guds händer och jag är trygg i att Han vet bäst för mig! Så jag tackar för att detta NU är början på resten av mitt liv, i Guds vilja, i Hans omsorg!