hur är det med dig då?

Frågan i rubriken fick jag igår när jag besökte en god vän för lite samtal och bön.
Vi har en djup och fin relation där vi delar sånt man inte inte delar med vem som helst.

Jag svarade ungefär:
"Jo tack, just nu går livet i turbofart. En skriker för att hon är pubertal, en annan skriker för att han är på väg att landa, den tredje skriker för att hon blir så irriterad, den fjärde är deppig och trött och mamman är trött, trött, trött och försöker ladda för operation om 3 veckor men förutom det så är livet jättebra!!"

Och just nu är livet sånt! Det är jättetufft många gånger och jag är så trött att jag nästan inte kan prata vissa dagar. Koncentrationsförmågan är urusel och ibland tänker jag "hur idiotisk får man vara som tar emot ett barn till?" MEN JAG ÄR LYCKLIG OCH JAG ÄR PÅ RÄTT PLATS I LIVET!

Och då får det vara som det är! Tids nog lugnar allt ner sig igen och då glömmer man allt jobbigt som varit och tar med sig erfarenheterna vidare.