Jag tror inte att han kommit på att man kan klaga för han gör det ALDRIG! I det läge vi är blir det han som får ta barnen hemma de gånger jag måste iväg med Emmy till stan eller så. Ibland är det knappt nån förvarning så ska vi iväg och kanske sova borta en natt men det verkar inte bekymra honom!
I dag drog han iväg med tjejerna till badhus och slalombacke, dom tjafsade om borttappade glasögon och pjäxor som inte satt bra och nog blir han irriterad men det rinner av som vatten på en gås. Hade jag måsta göra detta så hade jag vrålat: "skärp er annars stannar vi hemma!!!!" Men icke!
Jag vet att det kan låta som om vi lever i ett fullständigt harmoniskt och fridfullt äktenskap men riktigt så är det inte. Jag är ganska bråkig av mig och skäller och gnatar på honom. Och ibland med rätta faktiskt MEN det som överväger är ändå att vi faktiskt är ett bra team, att vi funkar så bra tillsammans i "jobbet" med barnen och att vi trivs tillsammans med varandra!Och faktum är att när han svänger in på gården med bilen så känner jag fortfarande efter 31 år tillsamman: OJ vad jag älskar den mannen!
Grattis till din braiga man och era fina barn *ler*
SvaraRaderaTror nog att du också är en braig fru och mamma. Du är som jag ...helt mänsklig med fel och brister :-)
Ha en bra dag/kram
Ja så är det man är ett team och funkar det så är det guld värt, funkar det inte så hamnar man i skilsmässostatistiken. Jag har provat båda, gift nu och trots att vi inte har gemensamma barn (träffades på äldre dar) så vet jag att vi hade funkat med barn också. Ha en bra helg/ Skogsfen
SvaraRaderaÄktenskap som är helt fridsamma finns nog inte....
SvaraRaderaDärför att ingen av oss är fullkomlig.
Även om din älskade make ser ut att vara det - allt efter din beskrivning.
kram
Nej ingen är perfekt och inte min man heller. Men för mig är han den ende och bäste alla kategorier!
SvaraRadera