I dag skulle min brorson Jesper ha fyllt 19 år. Men helt oväntat och ofattbart lämnade han oss den 5 september i fjol. Han körde sin älskade motorcykel och kom över på fel sida och krockade med en lastbil.Varför? Det kan vi aldrig veta men en sak vet jag: det viktigaste vi har är varandra!l Kan låta som en klyscha men vad vet vi om nästa stund? Vem vet hur länge vi får behålla våra nära och kära?
Sorgen och saknaden är tung och svår men glädjen är stark över de syskonbarn som finns kvar!
Varför får vi aldrig veta - inte på den här sidan i alla fall.....
SvaraRaderaJa- varje dag borde vi tacka för dem vi har - för de flesta av oss är det nog rätt många när vi börjar räkna upp dem!
Kramar